- Project Runeberg -  Vicomte de Bragelonne /
312

(1931) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 40. Fouquet handlar - 41. D'Artagnan blir äntligen kapten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

312

I det han nu halvt vände sig åt Colbert, såsom en stolt
förman gör till en underordnad, sade han:

- Laga, min herre, att dessa nio hundra tusen livrés i afton
tillställas hans majestät i guldmynt.

- Men, sade konungen, det gör två millioner femhundra
tusen livrés?

- Sire, de överskjutande femhundra tusen livrés kunna bli
handpengar åt hans kunglig höghet. Ni hör, ^ierr Colbert, i
afton, före klockan åtta!

Överintendenten bugade sig vördnadsfullt för konungen
och gick ut baklänges, utan att med en enda blick bevärdiga
den avundsjuke intendenten, som han nästan helt och hållet
bragt ur fattningen.

Colbert sönderrev av raseri sin flandriska spetsmanschett
och bet sig i läppen, så att blodet trängde ut.

Fouquet hade ännu ej hunnit fram till kabinettsdörren, då
kammarherren, som gick förbi honom, ropade:

- En kurir från Bretagne till hans majestät.

- Herr d’Herblay hade rätt, mumlade Fouquet, i det han
drog upp sitt ur; en timme och femtiofem minuter; det var
hög tid.

41. D’ARTAGNAN BLIR ÄNTLIGEN KAPTEN.

Läsaren vet på förhand, vem kammarherren i själva verket
anmälde, då han anmälde kuriren från Bretagne.

Det var d’Artagnan i dammiga kläder, med glödande
ansikte, av svettdrypande hår och stela ben; han lyfte mödosamt
fötterna upp på varje trappsteg, varpå hans blodbestänkta
sporrar klingade.

I samma ögonblick han överskred tröskeln, varseblev han
överintendenten på densamma.

Fouquet hälsade med ett småleende den, som en timme
förut skulle bragt honom död eller undergång.

D’Artagnan fann i sin själsgodhet och sin outtömliga
kroppsstyrka nog sinnesnärvaro att erinra sig det goda
mot-tagningssätt, han av denne man rönt; han hälsade också på
honom, långt snarare av välvilja och medlidande än av
vördnad.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:38:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bragelon/0312.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free