Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 41. D'Artagnan blir äntligen kapten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
319
Raoul teg och bugade sig.
Han hade upphört att tala, då Ludvig XIV ännu lyssnade
till hans ord.
- För tusan! utropade d’Artagnan, det är väl talat; icke
sant, eders majestät? En god ras, sire, en ädel ras!
- Ja, mumlade konungen rörd, dock utan att våga förråda
sin rörelse, ty den hade ingen annan orsak än beröringen med
en i högsta grad aristokratisk natur, ja, min herre, ni har
rätt; överallt, där ni var, tillhörde ni konungen. Men tro mig,
då ni ombyter garnison, skall ni erhålla en befordran, varav
ni gjort eder förtjänt.
Raoul insåg, att vad konungen hade att säga honom,
inskränkte sig till detta. Med den fullkomliga takt, som
kännetecknade denna upphöjda natur, bugade han sig och lämnade
rummet.
- Har ni ännu något vidare att säga mig, min herre?
frågade konungen, då han åter befann sig ensam med
d’Artagnan.
- Ja, sire, och jag gömde denna underrättelse till sist, ty
den är nedslående och skall kläda europeiska konungahusen
i sorgdräkt.
- Vad har ni då att förkunna mig?
- Sire, när jag red genom Blois, träffade ett ord, ett
sorgligt ord, ett eko från palatset, mitt öra.
- Ni förskräcker mig i sanning, herr d’Artagnan.
- Sire, detta ord yttrades av en ridknekt, som hade
sorgflor om armen.
- Min farbror, Gaston d’0rléans kanske?
- Sire, han har dragit sin sista suck.
- Och jag underrättas icke därom; utropade konungen,
vars kungliga ömtålighet såg en förolämpning i uteblivandet
av denna underrättelse.
- Åh, vredgas icke, sire! sade d’Artagnan; inga kurirer i
Paris eller i hela världen färdas så hastigt som eder tjänare;
kuriren från Blois är icke här förrän om två timmar, och
han färdas ändå fort, det ansvarar jag för, i synnerhet som
jag först på andra sidan Orleans upphann honom.
- Min farbror Gaston! mumlade Ludvig, i det han lade
handen på sin panna och i dessa tre ord inneslöt allt, vad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
