Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 45. En jesuit - 46. Statshemligheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
336
- Välan då, sade den sjuke, vars ögonbryn rynkade för
en sekund, jag har således två timmar på mig?
- Ja, i synnerhet om ni tager den dryck, jag skall
tillsända eder.
- Och den kan skänka mig två timmar?
- Ja, två timmar.
- Jag tager drycken, innehölle den också gift, ty dessa
två timmar äro nödvändiga icke blott för mig, utan även för
vår ordens ära.
- Ah, vilken förlust! mumlade läkaren; vilken bedrövlig
händelse för oss!
- Förlusten av en människa, ingenting vidare, svarade
fransiskanermunken, och Gud skall sända en värdig
efterträdare i den arme munkens ställe. Farväl, herr Grisart!
Det var redan en herrens nåd, att jag träffade eder. En
läkare, som ej varit förbrödrad med vårt heliga samfund,
skulle lämnat mig i okunnighet om mitt tillstånd, och om
jag ännu räknat på ett längre liv, hade jag ej kunnat taga
nödiga försiktighetsmått. Ni är en lärd man, herr Grisart,
det hedrar oss alla; det hade varit mig vidrigt att se en av
de våra medelmåttig i sitt yrke. Farväl, herr Grisart,
farväl! Och skicka mig snart edert hjärtstyrkande medel.
- Välsigna mig åtminstone, min herre!
- Ja, med själen ... gå ... med själen, säger jag eder ...
Animo, doktor Grisart ... viribus impossible.
Han föll åter ned i sin länstol och nästan svimmade ånyo.
Doktor Grisart betänkte, huruvida han skulle ägna honom
en ögonblicklig hjälp eller skynda att tillaga den utlovade
drycken. Han beslöt sig för det senare, ty han skyndade
ut ur rummet och försvann i trappan.
46. STATSHEMLIGHETEN.
Då Grisart avlägsnat sig, dröjde det icke länge förrän
biktfadern anlände.
Knappt hade han stigit över tröskeln, förrän
fransiskanermunken på honom fäste sin djupa blick.
Därefter skakade han sitt vita huvud.
- Denne har ett klent förstånd, mumlade han, och jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
