Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 46. Statshemligheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
337
hoppas, Gud förlåter mig, om jag går hädan utan bistånd
av denna levande bräcklighet.
Biktfadern, å sin sida, betraktade den döende med
förvåning, ja, nästan med förskräckelse. Han hade aldrig sett
så brinnande ögon, i det samma de voro färdiga att slutas,
en så förfärlig blick, i den stund den för alltid skulle slockna.
Fransiskanermunken gjorde en hastig och befallande
åtbörd.
- Sätt eder där, min far, och hör mig!
Den jesuitiske biktfadern, en skicklig präst, men en
enfaldig och okonstlad nyläring, som endast invigts i ordens
enklaste mysterier, underkastade sig botgörarens
överlägsenhet.
- Det finns ju flera personer i det här värdshuset?
fortfor fransiskanermunken.
- Jag trodde mig vara efterskickad för en bikt, anmärkte
jesuiten. Är detta en bikt?
- Varför denna fråga?
- För att få veta, om jag bör förtiga edra ord.
- Mina ord tillhöra bikten; jag anförtror dem åt eder plikt
som biktfader.
- Gott Isade prästen och satte sig i den länstol, vilken
fransiskanermunken med mycken möda lämnat för att lägga sig
på sängen.
Munken fortfor:
- Det finns flere personer i det här värdshuset, sade jag.
- Jag hörde eder säga så.
- Dessa personer böra vara åtta till antalet.
Jesuiten gjorde ett tecken, att han förstod.
Den förste, med vilken jag önskar tala, återtog den döende,
är en tysk från Wien, som kallar sig baron von Wostpur. Ni
torde ha godheten gå att söka honom och säga, att den han
väntar nu anlänt.
Förvånad betraktade biktfadern sin botgörare; han fann
denna bikt ganska egen.
- Lyd! sade munken i sin oemotståndligt befallande ton.
Den gode jesuiten, helt och hållet kuvad, steg upp och
lämnade rummet.
Då jesuiten avlägsnat sig, framtog munken åter de papper,
dem feberkrisen tvungit honom att lägga ifrån sig.
V. B. 22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
