- Project Runeberg -  Vicomte de Bragelonne /
338

(1931) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 46. Statshemligheten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

338

- Baron von Wostpur! Aha, sade han; ärelysten, dum,
inskränkt!

Han hopvek åter papperen och stack dem under kudden.

Snabba steg hördes i korridoren.

Biktfadern inträdde åter, åtföljd av baron von Wostpur,
som gick med högburet huvud, som om han velat spränga
taket med sin plym.

När han varseblev munken med hans dystra blick och
såg, huru torvtigt rummet var, frågade tysken:

- Vem är det, som vill tala med mig?

- Jag, svarade munken.

Därefter sade han, vänd till biktfadern:

- Min gode far, lämna oss nu för ett ögonblick och kom
tillbaka, när herrn går sin väg.

Jesuiten gick ut och begagnade troligtvis denna
ögonblickliga förvisning ur den döendes rum till att av värden begära
några upplysningar om den besynnerlige botgöraren, vilken
bemötte sin biktfader, som man vanligtvis bemöter en
kammartjänare.

Baronen närmade sig till sängen och ville tala, men med
en åtbörd ålade munken honom tystnad.

- Ögonblicken äro dyrbara, sade den senare i största hast.
Ni har kommit hit som sökande, är det icke så?

- Jo, min far.

- Ni hoppas bli utsedd till ordensgeneral?

- Ja, det hoppas jag.

- Ni vet, vilka oeftergivliga villkor som erfordras för att
erhålla denna höga grad, som gör en människa till konungars
förman och påvars jämlike.

- Vem är ni, som håller detta förhör med mig? frågade
baronen.

- Jag är den, som ni väntar.

- General valmannen?

- Jag är den utvalde.

- Ni är ...

Munken gav honom ej tid att fullfölja; han utsträckte sin
avmagrade hand, på vars ena finger ordensgeneralens ring
blixtrade.

Baronen studsade tillbaka av förvåning och bugade sig
strax därpå under djup vördnad.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:51:55 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bragelon/0338.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free