- Project Runeberg -  Vicomte de Bragelonne /
343

(1931) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 46. Statshemligheten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

343

invigda kardinaler, följaktligen högre chefer, skulle
deporteras, tillika med trettiotvå av ordens i Kom vistande
medlemmar.

Fransiskanermunken tackade signor Marini. Angivandet
av denna påvliga plan var en ej ringa tjänst, som gjordes
samfundet.

Därefter erhöll venezianen befallning att avresa om en
kvart och avlägsnade sig helt glädjestrålande, som om han
redan innehaft den ring, som utgjorde utmärkelsetecknet för
den, som hade högsta styrelsen över samfundet.

Men under det han avlägsnade sig, mumlade
fransiskaner-munken i sin säng:

- Alla dessa män äro spioner, ej en enda av dem är
general; alla ha upptäckt ett anslag, men ingen är i besittning av
någon hemlighet. Det är icke med förödelse, med krig, med
våld, Jesus, samfund bör styras, utan med det hemlighetsfulla
inflytande, en moralisk överlägsenhet giver. Nej, ännu är
mannen icke funnen, och till råga på olyckan hemsöker mig
Gud och jag dör. Ack, skall då samfundet falla med mig, i
brist på en stödjepelare? Måste döden, som väntar mig, även
omintetgöra ordens framtid, denna framtid, som tio år av
min levnad skulle förevigat, ty den öppnar sig strålande och
lysande under den nye konungens regering?

Dessa ord, vilka halvt tänktes, halvt uttalades, hörde den
gode jesuiten med förskräckelse, liksom man hör en
feberpatients svävande tal, medan däremot Grisart, med högre
tankeflykt, slukade dem såsom uppenbarelser från en okänd
värld, dit hans blick sträckte sig, utan att hans hand kunde
nå den.

Plötsligen reste sig munken.

- Låt oss göra slut, sade han, döden angriper mig. Ah, nyss
hoppades jag få dö lugn ... nu däremot förtvivlar jag, så
vida icke bland de återstående . . . Grisart! Grisart! Låt mig
leva ännu en timme!

Grisart närmade sig den döende och lät honom nedsvälja
några droppar, icke av den i glaset förvarade drycken, utan
av innehållet i en flaska, den han bar på sig.

- Kalla hit skotten! ropade munken; kalla hit köpmannen
från Bremen! Kalla hit dem! Kalla hit dem! Jesus, jag dör!
Jesus, jag kvävs!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:51:55 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bragelon/0343.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free