Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 48. Malaga!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
365
sig. Soldaten tog åter vägen åt Saint-Mandé och funderade
mycket på den där adelsmannen, som påkallat hans beskydd.
Plötsligen kom han att tänka på sitt brev, och då han såg
åt bältet, märkte han, att det var borta. Det rop
förskräckelsen avtvingade honom roade d’Artagnan icke litet.
Den arme soldaten kastade ångestfulla blickar omkring sig
och upptäckte slutligen, tjugo steg bakom sig, det välsignade
brevet. Han störtade över det, som en falk skjuter ned på
sitt rov.
Brevet var väl något nedsmutsat och skrynklat, men det
var i alla fall återfunnet.
D’Artagnan märkte, att det brutna sigillet mycket oroade
soldaten.
Den hedersmannen tröstade sig ändå slutligen och stack
åter papperet i sitt bälte.
- Gå på du, sade d1 Artagnan; nu har jag tid på mig; hinn
gärna fram före mig. Det ser ut, som Aramis ej vore i Paris,
efter Baisemeaux skriver till Portos. Den käre Portos, så
roligt det skall bli att få återse . . . och spraka med honom!
tillade gaskognaren.
Han avpassade sin gång efter soldatens och föresatte sig
att en kvart efter honom vara hos herr Fouquet.
Tack vare denna fullt riktiga beräkning ankom han till
överintendentens port i samma ögonblick, soldaten kom ut
därifrån med tomt bälte.
D’Artagnan visade sig vid porten, vilken en med broderier
övertäckt portvakt höll halvöppen för honom.
D’Artagnan hade gärna velat stiga in utan att behöva uppge
sitt namn, men det lät sig icke göra. Han uppgav därför
namnet.
Oaktat denna eftergift, som borde undanrödja alla
svårigheter, så trodde åtminstone d’Artagnan, tvekade dock
portvakten; när emellertid d’Artagnan för andra gången upprepat
titeln "kapten för konungens livvakt", vann han åtminstone
så mycket, att portvakten icke helt och hållet stängde honom
vägen, ehuru han icke heller lämnade den alldeles öppen.
D’Artagnan insåg nu, att portvakten fått stränga
föreskrifter.
Han tog därför sin tillflykt till en osanning, vilket ej var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
