- Project Runeberg -  Vicomte de Bragelonne /
370

(1931) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 48. Malaga!

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

370

Portos insåg nu, att han försagt sig, och ville gottgöra sin
dumhet.

- Jo, när jag reste hit från Belle-Isle, fick jag dåliga
hästar att rida på, och det tröttade ut mig.

- Då är det intet under, att jag, som kom efter dig, fann
sju eller åtta hästar ligga sprängda på vägen.

-Ja, jag är så tung, begriper du, sade Portos.

- Du var således sönderbråkad i hela kroppen?

- Fettet hade smält på mig, och därav blev jag sjuk.

- Stackars Portos! Och Aramis, huru betedde han sig mot
dig under tiden?

- Förträffligt. Han lät herr Fouquets egen läkare sköta
mig. Men kan du tänka, efter åtta dagar kunde jag ej mer
andas.

- Varför det?

- Rummet var för litet; jag förbrukade för mycket luft.

- Är det möjligt?

- Åtminstone sade man så. Och man förde mig in i ett
annat rum.

- Där du kunde andas?

- Ja, lättare än i det förra; men ingen rörelse; ingen
sysselsättning. Läkaren påstod, att jag ej borde röra mig ur
stället, men jag kände mig tvärt om starkare än någonsin
förut. Detta föranledde en ledsam händelse.

- Vad då för händelse?

- Ja, vad tycker väl, min vän? Jag överträdde den
fördömde läkarens föreskrift och beslöt att gå ut, antingen med
eller mot hans samtycke. Jag befallde därför lakejen, som
betjänade mig, att bära till mig mina kläder.

- Du var då alldeles oklädd, stackars Portos?

- Nej, jag hade tvärt om en präktig nattrock; lakejen
åtlydde befallningen; jag påtog mina kläder, som blivit för
vida; men besynnerligt nog, hade mina fötter blivit större, de.

- Jag förstår ...

- Men mina stövlar hade däremot blivit alltför trånga.

- Dina fötter voro väl ännu svullna, kan jag tro?

- Rätt gissat!

- Åh tusan! Och det var bara det, du ville tala om för
mig?

- Ja visst. Jag kom inte att besinna, vad du nyss sade.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:38:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bragelon/0370.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free