- Project Runeberg -  Vicomte de Bragelonne /
373

(1931) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 48. Malaga!

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

373

- Jag fick fem.

- Huru kunde du få fem?

- Vänta då; på undre sidan av ljuskronan funnos fem
vassa, förgyllda sirater.

- Aj, aj!

- Dessa fem sirater trängde genom mitt hår, som, efter vad
du ser, är mycket tjockt.

- Ja, lyckligtvis.

- Och gingo in i huvudsvålen. Men hör så eget. . . sådant
händer bara mig ... i stället för att bli hål, blev det kulor.
Läkaren har aldrig på ett tillfredsställande sätt kunnat
förklara detta för mig.

- Men jag skall förklara dig det, jag.

- Då gör du mig verkligen en tjänst, sade Portos, i det han
blinkade med ögonen, vilket hos honom betecknade en till
yttersta grad stegrad uppmärksamhet.

- Sedan du börjat bråka din hjärna med lärda studier och
viktiga beräkningar, har ditt huvud blivit alltför fullproppat
av vetande.

- Tror du det?

- Det är jag säker om. Därav följer ock, att i stället för
att insläppa något ovanligt i huvudets innersta begagnar
huvudskålen, som redan är för full, de öppningar, som där bilda
sig, för att släppa ut övermåttet.

- Aha! sade Portos, som fann denna förklaring
begripligare än den läkaren givit honom.

- De fem kulor, som förorsakades av ljuskronans fem
sirater, voro säkert vetenskapliga knölar, som av ett inre tvång
bildade sig Utvärtes.

- Ja, det kan hända, instämde Portos, och bevis därpå är,
att det gjorde mer ont Utvärtes än invärtes. Jag tillstår till
och med, att när jag satte hatten på huvudet och med
knytnäven slog ned den med det behagfulla eftertryck, som endast
vi militärer äga, nå väl, om då slaget var alltför häftigt, så
kände jag en förfärlig smärta.

- Det tror jag nog.

- Därför, min bäste vän, fortfor jätten, när herr Fouquet
såg, att huset var så bräckligt, beslöt han också att ge mig en
annan bostad. Därför inkvarterades jag här.

- Det är ju den enskilda parken, eller hur?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:38:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bragelon/0373.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free