- Project Runeberg -  Vicomte de Bragelonne /
382

(1931) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 49. Råttan och osten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

382

tillkännagav för Planchet, att herr du Vallon borde mottagas
som en mycket aktad gäst, och då Portos gick in i boden, med
sin plym satte i rörelse de träljusstakar, som hängde i
skärmtaket, då kände Planchet en glädje.

Men vår kryddkrämare hade ett hjärta av guld, som han
likväl genom en smärtsam aning såg skulle nästa dag
förstöras, och oaktat denna inre bävan, mottog han Portos med
en viss vördnad, blandad med innerlig hjärtlighet.

Portos, i början något stel till följd av det avstånd, som på
denna tid fanns mellan en baron och en kryddkrämare, Portos
blev snart vänlig, när han hos Planchet fann så mycken
välvilja och artighet.

Han var i synnerhet tacksam för den frihet, man gav eller
snarare tillbjöd honom, att få sticka sina stora händer i de
lådor, som innehöllo torr frukt och konfektyr, i mandel- och
nötpåsarna, i de av sötsaker fulla burkarna.

I en vrå av boden hade bodbetjänterna, helt förskräckta,
krupit i hop och sågo på varandra utan att våga säga något

De kände icke Portos, hade aldrig sett honom. Det släkte
av jättar, som burit Hugues Capete, Philippe Augustes och
Fracois I:s harnesk, började allt mer och mer dö ut. De
undrade därför, om de nu sågo framför sig sagans varulv, som
ämnade att låta Planchets hela förråd försvinna i sin
omätt-liga mage.

Medan Portos knaprade, tuggade, krossade, sög och sväljde,
sade han emellanåt till kryddkrämaren:

- Ni har ett förträffligt varulager, min vän Planchet.

- Det har han inte länge, om det här skall räcka, mumlade
förste bodbetjänten, som fått Planchets löfte om att bli hans
efterträdare.

I sin förtvivlan närmade han sig Portos, vars kropp
stängde vägen från bodkammaren i boden. Han hoppades, att
Portos skulle stiga upp, och att denna rörelse skulle göra ett
avbrott i hans glupande funderingar.

- Vad vill ni, min vän? frågade Portos med fryntlig
uppsyn.

- Jag ville gärna slippa fram, herre, om det inte gjorde
eder mycket besvär.

- Det är alltför billigt, sade Portos, och det gör mig ej det
minsta besvär.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:51:55 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bragelon/0382.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free