Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 49. Råttan och osten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
385
slappt på halsen av sin häst; han avsöndrade sig från hela
världen liksom från Portos och Planchet.
Månen smög sakta fram mellan skogens blåaktiga lövverk.
De angenäma vällukterna från slätten uppstege i näsborrarna
på hästarna, som frustade under väldiga, ystra språng.
Portos och Planchet började spraka om lanthushållning.
Planchet tillstod för Portos, att han i sina mogna år för
handeln tillbakasatt åkerbruket, men att han tillbragt sin
barndom i Picardie, på de vackra klöverfälten, där gräset
stigit honom upp till knäna, samt under de grönskande
äppleträden med deras röda äpplen; också hade han föresatt sig
att, så snart hans ställning vore betryggad, återvända i
naturens sköte och att sluta sina dagar, som han börjat dem,
så nära som möjligt till jorden, i vilken alla människor till
slut försvinna.
- För tusan, sade Portos, ni ämnar då snart draga eder
tillbaka, min bäste herr Planchet?
- Hur dat
- Jo, ni tycks mig vara på god väg att samla en liten
förmögenhet.
- Åh ja, svarade Planchet, man gör sitt bästa.
- Säg mig då, huru långt sträcker sig eder ärelystnad, och
huru mycket vill ni äga, då ni drager eder ur affärerna?
- Herr baron, genmälde Planchet utan att besvara frågan,
så intressant den också var, herr baron, en sak gör mig
mycket ledsen.
- Vad då? frågade Portos, i det han såg sig om, liksom för
att se efter, vad det kunde vara, som gjorde Planchet ledsen,
och för att kunna undanrödja anledningen därtill.
- Jo, förr i världen, sade kryddkrämaren, kallade ni mig
kort och gott Planchet, och då skulle ni ha sagt: Huru långt
sträcker sig din ärelystnad, Planchet? Och huru mycket vill
du äga, innan du drager dig ur affärerna?
- Visserligen, visserligen; så skulle jag sagt förr, svarade
den hederlige Portos med ett bryderi, som vittnade om hans
grannlagenhet; men då för tiden . . .
- Då för tiden var jag herr d’Artagnans lakej, var det icke
så, ni menade?
- Jo visst.
- Nå väl, om jag numera inte så helt och hållet är hans
V. B. 25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
