- Project Runeberg -  Vicomte de Bragelonne /
387

(1931) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 49. Råttan och osten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

887

- Min beskedlige gosse! . . . Säg mig, huru inånga
tunnlands park har du?

- Park?

- Ja. Sedan komma vi till ängarna och vidare till skogen.

- Var då, herre?

- Vid ditt slott.

- Men, herr baron, jag har varken slott, park, ängar eller
skog. i

- Vad har du då? frågade Portos; och huru kan du då
kalla det ett lantställe?

- Jag kallar det ej ett lantställe, herr baron, svarade
Planchet, något förödmjukad, jag kallar det bara ett simpelt
flaskfoder.

- Aha, jag förstår! återtog Portos; du vill överraska oss.

- Nej, herr baron, jag säger rena sanningen; jag har bara
två gästrum, det är alltsammans.

- Men var spatsera då dina gäster?

- Först och främst i kungens skog, som är mycket vacker.

- Ja, det är sant, att den skogen är vacker, sade Portos,
nästan lika vacker som min skog i Berry.

Planchet gjorde stora ögon.

- Har ni en skog, som liknar Fontainebleauskogen, herr
baron? stammade han.

- Ja, jag har till och med två, men skogen i Berry är min
favoritskog.

- Varför det, herr baron? frågade Planchet helt ödmjukt.
.- Emedan jag icke vet, huru stor den är, och emedan den

för övrigt är full av vildtjuvar.

- Men när där är så gott om vildtjuvar, hur kan ni då
tycka om skogen så mycket?

- Jo, förstår du, de jaga mitt villebråd, och jag jagar dem,
vilket i fredstider är för mig en miniatyrbild av kriget

Så långt hade man hunnit i samtalet, då Planchet varseblev
de första husen av Fontainebleau, som i skarpa konturer av^
tecknade sig mot himmeln, medan över den täta och
oformliga massan reste sig det spetsiga slottstaket, vars skiffer
blänkte i månljuset som fjällen på en ofantlig fisk.

- Mina herrar, sade Planchet, jag får den äran underrätta,
att vi nu äro framme i Fontainebleau.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:51:55 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bragelon/0387.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free