Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 50. Planchets lantställe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Planchet gick in i ett lider för att väcka en bräcklig och
svag gubbe, ett slags bonde, som låg och sov på en mossbädd,
övertäckt med en gammal rock.
Denne, som strax kände igen Planchet, kallade honom
husbonde, till kryddkrämarens synnerliga belåtenhet.
- Sätt hästarna i stallet, min gubbe, och fodra dem väl,
sade Planchet»
- Ja, serra tre, de ståtliga kreaturen! svarade bonden; de
skola få att äta, så de spricka.
- Vackert, vackert, min vän, föll d’Artagnan in; anfäkta,
så ni talar! Havre och hackelse, ingenting annat.
- Och sörp åt min häst, sade Portos, ty den tycks vara
mycket varm.
- Åh, våren lugna, mina herrar, återtog Planchet; fader
1 Celestin har varit gendarm i Ivry. Han förstår sig på att
fodra hästar; stigen nu in, om I behagen.
Han förde de båda vännerna genom en mycket lummig allé,
som gick först genom en köksträdgård och sedan genom ett
litet klöverland till en trädgårdstäppa, innanför vilken själva
byggningen, vars egentliga fasad man redan hade sett från
gatan, reste sig.
Då man kom närmare, kunde man genom två fönster på
nedre bottnen se in i Planchets rum.
Detta rum, som behagligt upplystes av en lampa på
bordet, syntes långt bort i trädgården som en leende bild av
lugn, välstånd och trevnad.
Över allt, där ljusstrålen, som utgick från ljusets
medelpunkt, föll på någon gammal porslinspjäs, på någon väl
avdammad, glänsande möbel, på något vapen, som hängde på
väggen, överallt fann det klara skenet ett lika klart återsken,
som spred sig från det för ögat angenäma föremålet.
Lampan, som upplyste rummet, medan blad av jasmin och
aristolochia hängde ned från fönsterlufterna, kastade ett
glänsande sken över en snövit damastduk.
Bordet var dukat för två. Ett gulaktigt vin skimrade i den
långa, slipade kristal l flaskan, och en stor blå porslinskanna
med silverlock innehöll ett skummande cider.
Nära bordet slumrade i en länstol med brett ryggstöd ett
trettioårigt fruntimmer, med ansiktet strålande av hälsa och
friskhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
