- Project Runeberg -  Vicomte de Bragelonne /
399

(1931) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 50. Planchets lantställe

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- Den är värd tre hundra pistoler, svarade Portos.

- Fru Triichen skall långt bättre bevara ditt minne, om
du ger henne denna ring, återtog d’Artagnan.

Portos var villrådig.

- Du tycker, att den icke är nog vacker? sade musketören.
Jag förstår: en förnäm man som du bor ej hos en gammal
tjänare utan att frikostigt betala hans gästfrihet; men tro
mig, Planchet har så gott hjärta, att han icke skall tänka på,
det du är en man om hundra tusen livrés’ ränta.

- Jag hade god lust, sade Portos, uppblåst över detta
smicker, att ge fru Trtichen mitt lilla arrendehemman under
Bracieux; det kan vara lika gott som en ring . . . det håller
tolv tunnland.

- Det är för mycket, min" gode Portos, det är för
närvarande allt för mycket. Göm det till längre fram.

Han tog diamantringen av hans finger och sade, i det han
närmade sig Triichen:

- Min fru, baronen vet icke, huru han skall kunna bedja
eder att för hans skull behålla den här lilla ringen. Herr du
Vallon är en av de frikostigaste och mest grannlaga män jag
känner. Han ville erbjuda eder ett arrendehemman, som han
äger i Bracieux, men jag avrådde honom därifrån.

- Ack! sade Triichen, vars blick slukade diamanten.

- Herr baron! utropade Planchet rörd.

- Min bäste vän! stammade Portos, förtjust över, att hans
tänkesätt så väl tolkats av d’Artagnan.

Alla dessa varandra korsande utrop gjorde ett helt patetiskt
slut på denna dag, som eljest kunnat sluta på ett ganska
egendomligt sätt.

Men d’Artagnan var till hands, och Över allt, där han förde
befäl, gick saken efter hans huvud och hans önskan.

Man omfamnade varandra; Triichen, som genom baronens
givmildhet återväckts till känsla av sin plikt, fann sig nu på
sin rätta plats och räckte blygsamt och rodnande sin panna åt
den förnäme mannen, med vilken hon dagen förut varit så
förtrolig.

Planchet var själv genomträngd av ödmjukhet.

Då baron Portos en gång kommit i farten med att visa sig
frikostig, hade han gärna tömt sina fickor i kokerskans och
Celestins händer.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:38:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bragelon/0399.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free