- Project Runeberg -  Vicomte de Bragelonne /
415

(1931) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 53. En kunglig supé

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

415

- Man kan ej tänka sig annat, sade konungen halvhögt,
än att en adelsman, som var dag superar så rundligt och
med så förträfflig aptit, är den hederligaste man i hela mitt
rike.

- Hör du? viskade d’Artagnan i örat på sin vän.

- Ja, jag tror verkligen, att jag kommit i nåd, svarade
Portos, i det han gungade på stolen.

- Ja, du har vind i segeln, lita på det.

Konungen och Portos åto ännu lika friskt, till stort nöje
för de övriga bordsgästerna, bland vilka några försökt tävla
med dem, men tröttnat redan på halva vägen.

Konungen började bliva röd i ansiktet; detta var ett tecken
till, att han började bliva mätt.

I stället för att som alla gastronomer bli munter, blev
däremot Ludvig XIV då alltid dyster och tystlåten.

Portos å sin sida blev upprymd och språksam.

D’Artagnans fot gjorde honom mer än en gång
uppmärksam på detta förhållande.

Desserten framsattes.

Konungen tänkte icke mera på Portos; han vände
upprepade gånger ögonen mot dörren och man hörde honom
emellanåt fråga, varför hans förtrogne, greve de Saint-Aignan så
länge dröjde att infinna sig.

Äntligen, samtidigt som hans majestät med en djup suck
förtärde det sista av en tallrik syltade plommon, visade sig
Saint-Aignan.

Konungens ögon lyste åter upp.

Greven gick fram till konungens bord; då han närmade sig,
uppsteg Ludvig XIV.

Alla stego upp, även Portos, som just nu hunnit expediera
en mandelkaka, som kunnat vara lagom åt en krokodils
käkar.

Supén var slut.

Konungen tog Saint-Aignans arm och gick med honom in i
nästa rum.

- Vad ni dröjt länge, greve! sade konungen.

- Jag skulle medföra svaret, sire, genmälde greven.

- Hon behövde då lång tid att svara på vad jag skrivit?

- Sire, ni behagade skriva på vers, och fröken de la
Valliére ville betala med samma mynt, det vill säga med guld.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:51:55 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bragelon/0415.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free