- Project Runeberg -  Vicomte de Bragelonne /
418

(1931) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 54. Vicomte de Bragelonnes återkomst

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

418

De Guiche uppgav ett rop av glädje då Raoul inträdde i
hans rum. Raoul uppgav däremot ett rop av förskräckelse
då han såg huru avmagrad och blek hans vän var. Några
ord av de Guiche voro nog för att övertyga Raoul om orsaken
till hans sjukdom.

- Ja, så går det, sade Raoul, i det han satte sig vid sin
väns sida, man älskar och man dör.

- Nej, nej, icke döden, svarade de Guiche, småleende, efter
jag nu är på benen och trycker dig i mina armar.

- Ah, jag förstår dig!

- Och jag förstår även dig. Du vill övertyga dig själv om,
att jag är olycklig, Raoul?

- Ack!

- Nej. Jag är tvärt om den lyckligaste bland människor.
Jag lider till kroppen, men icke till hjärtat och själen. Om
du visste! . . . Ack, jag är den lyckligaste bland människor!

- Så mycket bättre! svarade Raoul. Må det endast
fortfara! j

- Det är förbi, men minnet därav är nog för hela livet,
Raoul. Men du hör mig icke. Du är tankspridd.

- Ja, först och främst bekymrar mig din hälsa . . .

- Det är icke den saken . . .

- Min vän, jag anser, att du skulle göra orätt i att fråga
mig, du.

Han uttalade detta du på ett sätt, som tillräckligt upplyste
hans vän om det ondas beskaffenhet och om svårigheten att
bota det.

- Detta säger du, Raoul, emedan jag skrev till dig . . .

- Ja visst; om du vill, skola vi spraka därom, sedan du
först omtalat dina nöjen och dina ledsamheter.

- Min bäste vän, jag är helt och hållet till din tjänst nu
genast.

- Tack! Jag brinner av längtan att få höra. Jag reste
hit från London på halva den tid, som de kungliga kurirerna
behöva för att färdas denna väg. Nå väl, säg nu, vad du
ville mig.

- Ingenting annat än se dig åter, min vän.

- Välan, nu ser du mig åter.

- Det är rätt väl, det.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:51:55 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bragelon/0418.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free