- Project Runeberg -  Vicomte de Bragelonne /
422

(1931) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 54. Vicomte de Bragelonnes återkomst

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

422

Han skyndade bort från greven, och medan han gjorde sig
förebråelser, för det han med de Guiche endast talat om sig
själv, begav han sig till d’Artagnan.

Denne var stadd i tjänstgöring; han var denna vecka
vakt-hävande officer, och satt nedgrävd i sin skinnlänstol, med
sporrarna mot golvet, värjan emellan benen, och läste flera
brev, under det han vred sina mustascher.

D’Artagnan gav till ett rop av glädje vid åsynen av sin
väns son.

- Raoul! Du, min gosse! sade han; hur kommer det till,
att. konungen kallat dig tillbaka?

Dessa ord läto illa i den unge mannens öra; han svarade,
i det han satte sig:

- Sannerligen, jag vet ingenting! Det enda jag vet är, att
jag nu är här.

- Hm! sade d’Artagnan, i det han vek i hop breven och
kastade en betydelsefull blick på den inkomne. Vad säger
du, min gosse? Skulle konungen ej kallat dig tillbaka och du
är ändå här! Det där förstår jag icke rätt.

Raoul var redan blek, han vände redan på sin hatt med
förlägen uppsyn.

- En så fördömd min, du sätter på dig, och du talar, som
om du hölle en likpredikan! återtog kaptenen. Lär man sig
sådana fasoner i England? För tusan, jag har också varit
i England, men när jag kom därifrån, var jag glad som en
bofink! Hur är det fatt, min gosse?

- Jag har allt för mycket att tala med eder om.

- Aha! Nå, hur mår din far?

- Förlåt, min vän, det ämnade jag just fråga eder.
D’Artagnan fördubblade skärpan i sin blick, vilken
genomträngde varje hemlighet.

- Är det något, som bekymrar dig? frågade d’Artagnan.

- För tusan, det vet ni väl, herr d1 Artagnan!
- Jag?

- Ja visst. Åh, låtsa ingen förvåning!

- Det gör jag icke heller, min vän.

- Min bäste kapten, jag vet ganska väl, att jag både i
slughet och styrka är eder underlägsen. Ser ni, jag är i detta
ögonblick en riktig tok, en enfaldig stackare. Jag har
varken förstånd eller kraft; förakta mig icke, utan hjälp mig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:51:55 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bragelon/0422.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free