- Project Runeberg -  Vicomte de Bragelonne /
434

(1931) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 55. Husundersökningen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


– Det samma, som eders höghet menar.

Raoul darrade helt ofrivilligt, då han yttrade dessa ord.

– I sanning, mumlade prinsessan, det är grymt, men efter
jag en gång börjat...

– Ja, madame, efter eders höghet behagat göra början, så
värdigas fortsätta.

Henriette steg hastigt upp och tog några steg i rummet.

– Vad sade herr de Guiche? yttrade hon plötsligt.

– Ingenting, madame.

– Ingenting! Sade han eder ingenting? Nå det var
honom sig likt!

– Han ville troligtvis skona mig.

– Och sådant kallar vänner för vänskap! Men herr
d’Artagnan, som ni nyss besökte, han sade eder väl ändå något
han?

– Icke mer än de Guiche, madame.

Henriette gjorde en åtbörd av otålighet.

– Ni känner väl åtminstone till, vad hela hovet har sig
bekant? sade hon.

– Jag känner till ingenting, madame.

– Varken ett visst uppträde under en regnskur?

– Nej.

– Eller mötena i skogen?

Raoul, som redan lutade, lik den av lien avskurna blomman,
gjorde utomordentliga ansträngningar för att småle och
svarade saktmodigt:

– Jag har redan haft äran säga eders kungliga höghet,
att jag alls ingenting vet; jag är en stackars bortglömd ung
man, som nyss kommit tillbaka från England. Emellan dem,
som voro här, och mig funnos så många svallande vågor,
att ljudet av allt det, varom eders höghet talar, ej kunde
tränga till mina öron.

Henriette rördes av denna blekhet, detta saktmod, denna
sinnesstyrka.

Den känsla, som i hennes hjärta hade övervikten, var i
denna stund en livlig önskan att av den stackars älskaren
få höra en hågkomst av henne, som tillskyndade honom
detta grymma lidande.

– Herr de Bragelonne, sade hon, vad edra vänner ej gjort
för eder, det skall jag göra, emedan jag värderar och håller

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:51:55 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bragelon/0434.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free