- Project Runeberg -  Vicomte de Bragelonne /
435

(1931) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 55. Husundersökningen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

av eder. Jag skall bli eder väninna. Ni visar eder här med
högburet huvud som en hederlig man, och jag vill icke, att
ni skall sänka det under åtlöjets vapen, under föraktets,
skulle man om åtta dagar säga.

– Ah, svarade Raoul, dödsblek, har det då kommit så
långt?

– Om ni icke vet förhållandet, sade prinsessan, ser jag
åtminstone, att ni gissar det; ni var ju fröken de la Vallières
trolovade, icke sant?

– Jo, madame.

– I den egenskapen bör ni erhålla en varning; en eller
annan dag ämnar jag nämligen avskeda fröken de la
Vallière ...

– Avskeda fröken de la Vallière! utropade Bragelonne.

– Ja visst. Tror ni väl, att jag alltid skall hava
undseende med konungens tårar och jeremiader? Nej, nej, mitt
hus skall icke längre vara ett tillhåll för dylika seder; men
ni sviktar...

– Nej, madame, förlåt, sade Bragelonne, i det han gjorde
våld på sig själv; jag trodde, att jag skulle dö, det var allt.
Eders kunglig höghet gjorde mig den äran säga, att konungen
gråtit, bönfallit...

– Ja, vad säger ni därom? sade hon.

– Konungen älskar henne, svarade han.

– Men ni tycks vilja säga, att hon icke älskar honom?

– Ack! Jag minns den tid, då hon älskade mig, madame.

Henriette beundrade ett ögonblick denne högsinta obenägenhet
hos Raoul att tro la Vallière brottslig; därpå sade hon
högt, i det hon ryckte på axlarna:

– Ni tror mig icke? O, hur högt ni älskar henne! Och
ni tvivlar på, att hon älskar konungen?

– Jag tvivlar, tills jag får bevis. Förlåt, jag har
hennes ord, ser ni, och hon är en ädelsinnad flicka.

– Bevis? ... Nå väl, må göra! Kom då!

Prinsessan gick framför Raoul; hon förde honom över gården
till den byggnad, där la Vallière bodde; sedan hon stigit
uppför trappan, stannade hon vid dörren till hennes rum.

Ögonblicket var ganska väl valt för att sätta i verket den
plan madame Henriette uppgjort, ty slottet var alldeles
folktomt. Konungen, hovmännen och damerna hade rest till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:51:55 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bragelon/0435.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free