Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 57. En mystisk flyttning, en fallucka och ett porträtt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
456
- Jag är för den stackars herr de Bragelonnes skull
förtvivlad över vad som hänt, men vad hade väl ni gjort i mitt
ställe? Säg mig, oss emellan, vad hade ni gjort?
Portos upplyfte huvudet.
- Här är icke fråga om vad jag skulle ha gjort, unge man;
ni erkänner ju tre särskilda klagopunkter, är det icke så?
- För det första vad flyttningen beträffar, min herre, och
det är nu till den förståndige, redlige mannen jag vänder
mig, när man från högre ort bad mig verkställa denna
flyttning, kunde jag då göra annat än lyda?
Portos gjorde en åtbörd, den Saint-Aignan ej gav honom
tid att fullborda.
- Ah, min förklaring gör intryck på eder! sade han, det
han tolkade åtbörden på sitt vis. Ni inser, att jag har rätt?
Portos svarade ej.
- Jag går nu till den olycksaliga falluckan, återtog
Saint-Aignan och lade sin hand på Portos axel, den där falluckan,
orsaken till det onda och medlet därför, denna fallucka,
anbragt för vad ni väl vet. Nå väl, säg mig på samvete,
tror ni väl, att jag på eget bevåg låtit på ett dylikt ställe
anbringa en fallucka, ämnad att... Nej, det tror ni icke;
ni till och med anar, gissar, tänker eder en högre persons
vilja än min. Ni tar i betraktande den hänförande
berus-ningen, jag talar icke om kärleken, denna oemotståndliga
yra. Min Gud!... Lyckligtvis har jag att göra med en man
av hjärta, en känslig man; i annat fall, vilken olycka,
vilken skandal skulle ej ha drabbat den arma flickan... och
den... som jag icke vill nämna!
Portos, helt förbryllad och bedövad av Saint-Aignans
vältalighet och häftiga åtbörder, gjorde tusende ansträngningar
för att kunna mottaga hela detta ordsvall, varav han ej
begrep det minsta. Sittande rak och orörlig på sin stol,
lyckades han äntligen därmed.
Saint-Aignan, som kommit i farten att tala, fortfor, i det
han gav ett nytt uttryck åt sin röst, en stegrad iver åt sina
åtbörder.
- Beträffande porträttet, ty jag inser ganska väl, att
porträttet är. vad ni egentligen vill tillvita mig, beträffande
porträttet, så avgör själv, om jag i detta avseende är den
felak-tige. Vem önskade erhålla hennes porträtt? Var det jag?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
