Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 58. Rivaler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
460
- Eders majestät vet, sade han, att jag hoppats å min
egendom i Vaux få mottaga den huldaste bland furstar, den
mäktigaste bland konungar.
- Jag har gett eder mitt löfte, min herre, sade Ludvig XIV
småleende, och en konung står vid sitt ord.
- Och jag kom nu, sire, för att säga eders majestät, det jag
endast avvaktar eder befallning.
- Lovar ni mig att få se många underverk, herr
överintendent?
Ludvig XIV såg på Colbert.
- Underverk? Nej, sire, därtill förbinder jag mig icke; jag
hoppas blott kunna skaffa eders majestät en smula nöje,
kanske till och med bereda konungen några ögonblicks
glömska av de tråkiga regeringsbestyren.
- Nej, nej, herr Fouquet, jag står fast vid ordet underverk,
återtog konungen. Åh, jag vet nog, att ni är en trollkarl; vi
känna till eder makt, vi veta, att ni förstår eder på att skaffa
guld, om det också icke funnes något i hela vida världen.
Därför säger också folket, att ni gör guld.
Fouquet kände, att pilen kom från ett dubbelt koger, och att
konungen gav honom på en och samma gång ett skott från
sin egen och från Colberts båge. Han började skratta.
- Ah, folket vet ganska väl, ur vilken gruva jag tager detta
guld, sade Fouquet. Man vet det kanske alltför noga, och för
övrigt, tillade han med stolthet, kan jag försäkra eders
majestät, att det guld, varmed jag ämnar betala festen i Vaux,
varken skall komma blod eller tårar att flyta, svettdroppar
möjligtvis, men dem gottgör man.
Ludvig stod helt försagd. Han ville se på Colbert. Colbert
ville också svara något, men en örnblick, en redlig, till och
med kunglig blick av Fouquet hejdade orden på hans läppar.
Under tiden hade konungen hämtat sig. Han vände sig till
Fouquet och sade till honom:
- Ni bjuder mig således formligt?
- Ja, sire, om eders majestät behagar antaga min
underdåniga inbjudning.
- Till vilken dag?
- Till den dag, eders majestät själv behagar.
- Det är att tala som en trollkarl, vilken kan improvisera,
herr Fouquet. Så skulle jag ej kunna säga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
