Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 58. Rivaler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
461
- Eders majestät kan, när ni behagar, göra allt, vad en
konung kan och bör göra. Konungen av Frankrike har
tjänare, vilka förmå allt, när det gäller antingen hans tjänst
eller hans förströelse.
Colbert sökte få se överintendenten i ansiktet för att utröna,
om dessa ord bebådade mindre fientliga tänkesätt å hans sida,
men Fouquet bevärdigade icke en gång sin fiende med en enda
blick. Det var, som om Colbert alldeles icke funnits till för
honom.
- Nå väl, om åtta dagar då? sade konungen.
- Om åtta dagar, sire.
- Vi hava i dag tisdag; vill ni icke dröja till påföljande
söndag?
- Det uppskov, eders majestät behagar bevilja, skall
betydligt underlätta de arbeten, mina arkitekter skola företa
för att bidraga till konungens och hans vänners nöje.
- I fråga om mina vänner, återtog konungen, vilka
inbegriper ni under denna benämning?
- Konungen råder i allt, sire; eders majestät torde själv
upprätta bjudningslistan och utfärda befallningen. Alla dem,
som konungen täckes bjuda, skall jag med glädje hälsa som
mina gäster.
- Tack, tack! återtog konungen, rörd av en så vacker tanke,
uttryckt i en så ädel ton.
Fouquet tog nu avsked av Ludvig XIV, sedan han först yttrat
några ord rörande vissa statsärenden.
Strax därefter avlägsnade sig också Colbert, samtidigt som
dörrvaktaren anmälde greve de Saint-Aignan.
Saint-Aignan hade för knappa två timmar sedan lämnat
Ludvig XIV, men i den första uppbrusningen av sin kärlek
måste Ludvig, när han icke såg la Valliére, nödvändigt tala
om henne. Och den enda person, med vilken han kunde spraka
om henne, var Saint-Aignan. Följaktligen var ock
Saint-Aignan honom alldeles oumbärlig.
- Ah, är det ni, herr greve! utropade han vid åsynen av
Saint-Aignan, i synnerhet som han fann sig dubbelt lycklig
av att få se honom och att slippa se Colbert, vars surmulna
ansikte alltid gjorde honom nedslagen. Så mycket bättre!
Jag är rätt nöjd att få se eder; ni deltager i resan, icke så?
- Resan, sire? frågade Saint-Aignan. Vilken resa?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
