- Project Runeberg -  Vicomte de Bragelonne /
462

(1931) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 58. Rivaler

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

462

- Den vi skola företaga för att njuta av den fest, herr
överintendenten ger i Vaux. Ah, Saint-Aignan, nu får du äntligen
skåda en fest, en kunglig fest, i jämförelse varmed våra små
förlustelser i Fontainebleau blott äro barnlekar.

-I Vaux? Ger överintendenten en fest för eders majestät?
Och i Vaux! Ingenting annat!

- Ingenting annat! Det anstår dig just att tala så
förnämt. Vet du, min junker, som är så högförnäm, att när man
får veta, det herr Fouquet ser mig hos sig i Vaux om söndag
åtta dagar till, vet du, att man då skall slitas om
bjudningskort till denna fest? Jag säger således ännu en gång:
Saint-Aignan, du måste vara med på resan.

- Ja, såvida jag icke dessförinnan gjort en annan längre
och mindre angenäm resa.

- Vart då?

- Över floden Styx, sire.

- Bah! sade Ludvig skrattande.

- Nej, det är fullt allvar, sire, återtog Saint-Aignan. Jag
är redan bjuden på denna resa, och sannerligen på ett sådant
sätt, att jag icke rätt vet, huru jag skall bära mig åt för att
kunna avslå inbjudningen.

- Jag förstår dig icke, bäste Saint-Aignan. Jag vet, att
du uttrycker dig med poetisk hänförelse, men låt bli att i allt
för poetiskt dunkel inhölja en, som det tyckes, så allvarlig sak.

- Nå väl då, om eders majestät värdes höra mig, skall jag
icke länge sätta min konungs tålamod på prov.

- Tala då!

- Eders majestät känner ju baron du Vallon?

- Visst tusan! En trofast tjänare till högstsalig konungen,
min fader, och sannerligen en trevlig bordsgäst. Ty det är
väl om den, som i Fontainebleau spisade middag med oss, som
du talar?

- Ja, just han, sire, Men eders majestät glömmer att till
hans förtjänster även lägga den av skicklig människodödare.

- Huru, vill du Vallon döda dig?

- Döda eller låta döda mig, vilket kan komma på ett ut.

- Ah, har man väl hört på maken!

- Skratta icke, sire; jag säger ingenting som icke
överensstämmer med sanningen.

- Och du säger, att han verkligen vill låta döda dig?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:51:55 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bragelon/0462.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free