- Project Runeberg -  Vicomte de Bragelonne /
467

(1931) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 58. Rivaler

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

467

- Men den här saken rör icke dig.

- Men det är mig, man i mer än en timme väntat vid les
Minimes, sire; det är mig, som saken gäller, och jag är
van-ärad, om jag icke infinner mig, där man väntar mig.

- En adelsmans högsta ära består i lydnad för sin konung.

- Sire . . .

- Jag befaller dig att stanna kvar.

- Lyd!

- Som eders majestät behagar.

- För övrigt vill jag ha klarhet i hela denna sak; jag vill
veta, huru man kunnat driva gäck med mig nog djärvt att
ha inträngt i den helgedom, som innesluter det käraste jag
äger. Att straffa dem, som gjort detta, Saint-Aignan, tillhör
icke dig, ty det är icke din heder de angripit, det är min.

- Jag bönfaller, det eders majestät icke låter sin vrede
falla på herr de Bragelonne, som i hela denna sak visserligen
kunnat fela mot klokheten, men icke mot rättskaffenheten.

- Det är bra; jag vet nog att skilja mellan rätt och orätt,
även i starkaste utbrottet av min vrede. Men icke ett ord
mer om den här saken, minst till madame!

- Men hur skall jag förhålla mig till Bragelonne, sire?
Han kommer troligtvis och söker mig, och då ...

- Innan aftonen skall jag antingen själv tala eller låta
någon annan tala med honom.

- Jag bönfaller ännu en gång, sire, var skonsam.

- Det har jag länge nog varit, herr greve, sade Ludvig XIV,
i det han rynkade ögonbrynen; nu är det tid, att jag övertygar
vissa personer, det jag är herre i mitt hus.

Knappt hade konungen yttrat dessa ord, som ådagalade, att
minnet av hans forna harm blandade sig med den, som nu
upplågade hos honom, förrän hovvaktmästaren syntes i
kabinettsdörren.

- Vad är på färde? frågade konungen; och varför kommer
du, när jag ej kallat dig?

- Sire, svarade ho v vaktmästaren, eders majestät har en
gång för alla befallt mig släppa in greve de la Fére, så ofta
han önskade tala med eders majestät.

- Vidare?

- Herr greven väntar därute på företräde.

Vid dessa ord växlade konungen och Saint-Aignan en blick,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:51:55 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bragelon/0467.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free