- Project Runeberg -  Vicomte de Bragelonne /
476

(1931) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 60. Efter ovädret

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

476

skulle bege sig hem till sig, på det att Portos’ lakej måtte få
veta, var han kunde träffa honom, i händelse herr de
Saint-Aignan verkligen infunne sig på mötesplatsen.

Bragelonne lämnade Vincennes och begav sig rakt till Atos,
som sedan två dagar befann sig i Paris.

Greven var redan genom ett brev från d1 Artagnan
förberedd på saken.

Raoul infann sig alltså onödigtvis hos sin far, som, efter
det han räckt honom sin hand och tagit honom i famn, gav
honom en vink att sätta sig ned.

- Jag vet redan, vicomte, att ni kommer till mig, som
man kommer till en vän, när man sörjer och lider; säg mig
nu, vad det är, som för eder hit.

Den unge mannen bugade sig och började sin berättelse.
Mer än en gång under dess lopp avbröto tårar hans röst,
och en kvävd snyftning hejdade berättelsens gång.
Emellertid fortsatte han likväl.

Atos visste sannolikt redan, vad han borde tänka, i
synnerhet som, efter vad vi redan nämnt, d’Artagnan skrivit till
honom, men då han ända till slut ville bibehålla det lugn
och den mildhet, som utgjorde en nästan övermänsklig sida
av hans karaktär svarade han:

- Raoul, jag tror ingenting av allt, vad man berättat mig;
jag tror ingenting av allt, vad ni fruktar; visserligen ha
trovärdiga personer redan anförtrott mig detta äventyr, men
i min själs innersta och ledd av mitt samvetes röst, anser
jag dock omöjligt, att konungen kunnat skymfa en adelsman.
Jag ansvarar alltså för konungen och skall ge eder bevis på
vad jag säger.

Raoul, som, likt en drucken, vacklade mellan det, han med
egna ögon sett, och den orubbliga tro, han satte till en man,
som aldrig ljugit för honom, bugade sig därför och svarade
blott:

- Gå då, herr greve, så väntar jag här.

Han satte sig och dolde huvudet i sina båda händer. Atos
klädde sig och gick. Hos konungen gjorde han, vad vi redan
berättat våra läsare, som sett honom gå till hans majestät
och även gå ut därifrån.

När han kom tillbaka hem, syntes Raoul ännu lika blek
pch nedslagen samt i lika förtvivlad sinnesstämning. Vid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:51:55 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bragelon/0476.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free