- Project Runeberg -  Vicomte de Bragelonne /
482

(1931) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 60. Efter ovädret

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

482

hos herr de Guiche, ditt besök hos madame, ditt besök hos
Portos och din utflykt till Vincennes, taga dig någon vila;
lägg dig och sov i runda tolv timmar, och när du vaknar, så
rid en duktig häst, tills han tröttnar.

Han drog honom till sig och omfamnade honom, som hade
det varit hans egen son. Atos gjorde lika så; dock syntes det
tydligt, att faderns kyss var ömmare och hans omfamning
hjärtligare än vännens.

Ännu en gång betraktade Raoul de båda männen och sökte
med hela sin förståndskraft utforska deras tankar. Men hans
blick såg endast musketörens leende och greve de la Féres
lugna och värdiga ansikte.

- Vart beger ni eder, Raoul? frågade den senare, när han
såg Bragelonne laga sig till att gå ut.

- Hem till mig, herr greve, svarade Raoul med sin milda
och svårmodiga stämma.

- Ni träffas då där, vicomte, i händelse man skulle vilja
säga eder något?

- Ja, herr greve. Tror ni då, att ni får anledning säga
mig något?

- Vad vet jag? återtog Atos.

- Ja, han skall kanske ge dig någon ny tröstegrund, sade
d’Artagnan, i det han sakta sköt Raoul åt dörren till.

När Raoul såg det lugn, som rådde i varje åtbörd hos de
båda vännerna, lämnade han greven och medförde blott
känslan av sin egen smärta.

- Gud vare lov! sade han; nu behöver jag endast tänka
på mig själv.

Han svepte in sig i kappan så att de förbigående ej skulle
se nedslagenheten i hans ansikte, och begav sig till sin
bostad, såsom han hade sagt Portos.

De båda vännerna sågo med en känsla av medömkan, den
unge mannen avlägsna sig.
.Dock gåvo de den till känna med olika uttryck.

- Stackars Raoul! sade Atos, i det han drog en suck.

- Stackars Raoul! sade d’Artagnan, i det han ryckte på
axlarna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:51:55 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bragelon/0482.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free