- Project Runeberg -  Vicomte de Bragelonne /
485

(1931) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 61. Vad Raoul redan anat

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

485

- Nå väl?

- Jag väntar, sire.

- Vad väntar ni på?

- Att få en skriftlig order, sire.
Konungen syntes missnöjd.

Det gällde också för honom att ånyo visa prov på sin
myndighet; det gällde att återkalla den godtyckliga åtgärden,
om den, som det tycktes, varit förhastad.

Långsamt och missnöjd, tog han pennan och skrev:

"Order för herr Chevalier d1 Artagnan, kaptenlöjtnant för
mina musketörer, att arrestera herr greve de la Fére, var
han träffas.1*

Därefter vände han sig till mig.

Jag väntade utan att blinka. Troligen ansåg han mitt lugn
innebära ett trots, ty han undertecknade hastigt ordern.
Därefter lämnade han mig den och ropade:

- Skynda!

Jag åtlydde befallningen och nu är jag här.
Atos tryckte sin väns hand.

- Låt oss bege oss av, sade han.

- Ah, anmärkte d1 Artagnan, du har väl ändå några små
bestyr att uträtta, innan du så där lämnar ditt hemvist?

- Jag! Nej, visst icke.

- Huru?

- Ack, min Gud, nej! Du vet ju, d’Artagnan, att jag
alltid varit blott en vandringsman här på jorden, färdig att
på min konungs befallning när som helst bege mig till
världens ände, färdig att på Guds befallning när som helst
lämna denna värld för att inträda i den andra. Vad behöver
väl en man, som är beredd på allt? En reskoffert eller en
likkista. Jag är färdig i dag som alltid, min vän. För därför
bort mig.

- Men Bragelonne ...

- Honom har jag uppfostrat i de grundsatser, jag bestämt
för mig själv, och du såg ju, att så snart han blev dig varse,
gissade han strax anledningen till ditt besök. För ett ögonblick
ledde vi honom på villospår, men var lugn, han är
tillräckligt beredd på den onåd, som hotade mig, för att han ej
skulle taga allt för illa vid sig. Låt oss bege oss av.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:51:55 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bragelon/0485.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free