Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 61. Vad Raoul redan anat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- Låt oss gå då, sade d’Artagn an lugnt.
- Min vän, återtog greven, som jag hos konungen bröt
sönder min värja och kastade bitarna för hans fötter, bör
väl också detta frikalla mig från skyldigheten att tillställa
dig värjan?
- Du har rätt, och vad skulle jag väl göra med din värja?
- Skall jag gå framför eller efter dig? frågade Atos leende.
- Du skall gå arm i arm vid min sida, svarade d’Artagnan.
Han tog grevens arm för att med honom stiga utför trappan.
Sålunda kommo de ned i förstugan.
Grimaud, som de mötte i tamburen, åsåg detta uppträde
med orolig uppsyn. Han hade allt för mycken
världskännedom att icke ana, det någonting låg förborgat härunder.
- Ah, är det du, min Grimaud! sade Atos! Vi ämna...
- Göra en liten utflykt i min vagn, avbröt d’Artagnan
med en vänskapsfull nickning.
Grimaud tackade d’Artagnan med en grimas, som hade den
synbarliga avsikten att gälla för ett småleende, och han
följde de båda vännerna till vagnsdörren. Atos steg först
upp i vagnen; d’Artagnan satte sig bredvid honom utan att
säga något åt kusken. Denna bortresa, som syntes helt
naturlig och ej tycktes innebära något ovanligt, väckte ej
minsta förvåning i trakten. När vagnen hunnit till kajen,
sade Atos:
- Efter vad jag ser, för du mig till Bastiljen?
- Jag? svarade d’Artagnan; jag för dig, dit du själv vill
bege dig, icke annanstädes.
- Huru? återtog greven, helt förvånad.
- För tusan! sade d1 Artagnan, du inser väl, bäste greve,
att jag åtog mig uppdraget blott därför att kunna uträtta det
så som det behagar dig. Du trodde väl icke, att jag så där,
helt obarmhärtigt och utan minsta omständigheter, skulle
låta inspärra dig. Hade jag icke tänkt på detta, så hade
jag i stället låtit gardeskaptenen fullgöra uppdraget.
- Således...? frågade Atos.
- Således upprepar jag ännu en gång, att vi bege oss,
varthän du önskar.
- Min bäste vän, sade Atos, l det han omfamnade
d’Artagnan, jag känner igen dig på detta drag.
- Åh bevars, jag finner det ganska enkelt! Kusken kör
oss till tullen Cours-la-Reine; där har du en häst, som jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
