Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 62. En middag på Bastiljen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
491
rårna på ett alldeles fördömt sätt stinka av fängelse . . . Herr
de Baisemeaux, ni minns ju, att ni här om dagen bjöd mig
på middag?
- Ja! utropade Baisemeaux.
- För tusan, det ser verkligen ut, som ni folie från skyarna!
Minns ni det då icke?
Baisemeaux bleknade och rodnade ömsom; han såg på
Aramis, som såg på honom tillbaka, och stammade slutligen:
- Visserligen . . . jag är lörtjust . . . men, på min ära, jag
. . . vilket dåligt minne jag har!
- Ah, jag gör kanske orätt! sade d’Artagnan, som om han
blivit förargad.
- Orätt! I vad då?
- I att minnas, som det tyckes.
Baisemeaux störtade fram till honom.
- Tag icke illa upp, bäste kapten, sade han; jag har det
sämsta huvud i riket. Kommer jag väl från mina duvor och
ut ur duvslaget, så är jag icke en gång så god som en sex
veckors soldat.
- Men nu minns ni väl i alla fall, sade d1 Artagnan ined
säkerhet.
- Ja, ja, nu minns jag, svarade guvernören med tvekan.
- Det var hos konungen; ni berättade mig jag minns icke
rätt vilka, historier om edra räkningar med herrar Louviéres
och Tremblay.
- Ack ja, så var det!
- Och om den godhet, herr d’Herblay hyste för eder.
- Ah, utropade Aramis, i det han skarpt betraktade den
arme guvernören, ni klagade över dåligt minne, herr de
Baisemeaux!
Den senare avbröt tvärt musketören:
- Huru? Ja, så var det verkligen; ni har rätt. Det
förefaller mig, som jag ännu vore där. Jag ber tusen gånger om
förlåtelse. Men kom väl ihåg, bäste herr d’Artagnan, att i
den här stunden, liksom alltid, äger ni, bjuden eller objuden, i
alla händelser befalla hos mig, både ni och eder vän, herr
d’Herblay, tillade Baisemeaux, vändande sig åt Aramis; och
även den herrn, tillade han vidare, i det han bugade sig för
Atos.
- Det trodde jag också, svarade d’Artagn an. Och just
därför kom jag hit. Som jag i afton ingenting hade att göra i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
