Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 64. Åter fri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
501
64. AtER FRI.
D’Artagnan hade lovat herr de Baisemeaux att vara
tillbaka vid desserten. Han höll också ord. Man hade
kommit till de fina vinerna och likörerna, av vilka
guvernörens källare hade fått rykte om sig att vara utmärkt
välförsedd, då musketörkaptenen visade sig på tröskeln.
D’Artagn an inträdde mitt under samtalet; han var ännu
blek och upprörd efter uppträdet med konungen.
Baisemeaux skyndade att framsätta en stol åt honom.
D’Artagnan tog ett fullt glas, som räcktes honom, och tömde det i
ett drag. Atos och Aramis märkte båda d’Artagnans
upprörda sinnesstämning. Baisemeaux däremot såg ingenting
mer än kaptenen vid hans majestäts musketörer, vilken han
skyndade att välkomna. Att få närma sig konungen innebar
alla möjliga anspråk på herr de Baisemeaux’ aktning. Men
ehuru Aramis märkte denna sinnesrörelse, kunde han ej
gissa orsaken därtill. Atos ensam trodde sig ha utforskat
den. För honom betydde d’Artagnans återkomst och
isynnerhet den eljest så lugne mannens uppskakade
sinnesstämning: "Jag har av konungen begärt något, som han vägrat
mig." Fullt övertygad, att han gissat rätt, smålog Atos, steg
upp från bordet och gav d’Artagnan en vink, som för att
erinra honom, att de hade annat att göra än supera
tillsammans.
D’Artagnan förstod vinken och besvarade den med en
annan. När Aramis och Baisemeaux sågo detta stumma
samtal, kastade de frågande blickar på varandra. Atos
ansåg för sin plikt att ge dem en förklaring över vad som
tilldrog sig.
- Sanna förhållandet, mina vänner, sade greve de la Feré
småleende, är att du, Aramis, superat med en statsförbrytare
och ni, herr de Baisemeaux, med eder fånge.
Baisemeaux uppgav ett utrop av förvåning och nästan av
glädje. Den gode herr de Baisemeaux var egenkär på sitt
fängelses vägnar. Oberäknat den större vinsten, var han
alltid lyckligare, ju flera fångar han hade och ju förnämare
fångarna voro, dess stoltare kände han sig.
Aramis satte på sig en för tillfället passande min.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
