Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 64. Åter fri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
507
och förtvivlan, i samma stund det kanske gällt att avvända
ett hotande anfall, riktat mot Atos.
Denna föreställning kom honom att spritta till. Han
spände på sig sin värja och skyndade först till sin fars
boning. På vägen stötte han emot Grimaud, som kom från
motsatt håll och med samma iver rusade åstad att uppdaga
sanningen. De omfamnade hjärtligt varandra; deras
inbillningskraft hade fört dem båda till samma punkt.
- Grimaud! utropade Raoul.
- Herr Raoul! utropade Grimaud.
- Mår greven väl?
- Har ni sett till honom?
- Nej; var är han?
- Jag söker honom.
- Än herr d’Artagn an då?
- Han begav sig bort med greven.
- När då?
- Tio minuter efter det ni avlägsnat eder.
- På vad sätt begåvo de sig bort?
- I vagn.
- Varthän?
- Det vet jag icke.
- Tog min far med sig pengar?
- Nej.
- Värja då?
- Nej.
- Grimaud!
- Herr Raoul!
- Det faller mig in, att herr d’Artagnan kom för att...
- För att arrestera greven; var det så ni menade?
- Ja, Grimaud.
- Det kunde jag ha svurit på.
- Vilken väg togo de?
- Vägen åt kajerna.
- Åt Bastiljen?
- Ack, min Gud, ja!
- Fort, låt oss skynda!
- Men varthän då? sade plötsligt Raoul, nedslagen.
- Till herr d’Artagnan; av honom la vi kanske
upplysning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
