Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 65. En vagn som kommer och försvinner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
510
Portos såg på den unge mannen, som om han velat säga:
Vad rör det mig? Detta stumma språk fann Raoul så
vältaligt, att han icke begärde bättre. Han steg åter till häst.
Med Grimauds bistånd hade Portos redan gjort detsamma.
~^"Låt oss uppgöra vår plan, sade Raoul.
- Ja, svarade Portos, låt oss uppgöra vår plan.
Raoul drog en djup suck och stannade plötsligt.
- Vad fattas dig? frågade Portos; känner du dig svag?
- Nej, jag känner endast vår oförmåga. Kunna vi väl
tänka på att på tre man hand storma Bastiljen?
- Ah, hade vi bara d’Artagnan med oss! svarade Portos;
då skulle jag icke draga det i betänkande.
Raoul kände sig intagen av beundran, när han såg denna
hjältemodiga självförtröstan, som nästan kunde anses
enfaldig. Det var då verkligen dessa ryktbara män, som blott
tre eller fyra man starka, angrepo hela härar eller sökte
intaga befästa slott! Dessa män, som trotsat själva döden
och som överlevde ett helt försvunnet sekel, voro ännu
starkare än de starkaste bland de unga.
- Min herre, sade Raoul till Portos, ni har väckt en tanke
hos mig, vi måste nödvändigt ta reda på herr d1Artagnan.
- Visserligen.
- Han måste åter ha begett sig hem, efter det han fört
min far till Bastiljen. Låt oss förfoga oss till honom.
– Låt oss först höra efter på Bastiljen, sade Grimaud, som
talade litet, men väl.
De begåvo sig också genast åstad till fästningen. En av
dessa tillfälligheter, med vilka Gud gynnar män av kraftig
vilja, gjorde, att Grimaud plötsligen varseblev vagnen, som
svängde in genom stora porten från vindbryggan. Det var
i samma ögonblick, d’Artagnan, som man redan vet, kom
tillbaka från konungen. Förgäves manade Raoul på sin
häst för att hinna upp vagnen och se, vilka personer åkte i
densamma. Vagnen hade redan försvunnit genom stora
porten, som nu åter stängdes, och en soldat, som stod på
post, stötte med muskötkolven till nosen på Raouls häst.
Raoul svängde om sin häst och fann sig ganska belåten
över att nu veta, vad han borde tänka om denna vagn, vari
hans far hade åkt.
- Vi ha honom! sade Grimaud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
