- Project Runeberg -  Vicomte de Bragelonne /
535

(1931) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 67. Fången

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


- Genom gift.

Fången överlade ett ögonblick.

- Då dessa två oskyldiga varelser, mina enda stöd, återtog
han, mördades på en och samma dag, måste min fiende varit
mycket grym eller också av nödvändigheten tvingats till detta
steg, ty den aktningsvärde ädlingen och det arma fruntimret
hade aldrig gjort någon människa för när?

- Nödvändigheten är hård inom eder familj, monseigneur.
Det är också en nödvändighet, som till min stora ledsnad
tvingar mig att säga eder, att denne adelsman och denna amma
mördades.

- Ah, det visste jag förut! sade fången, i det han rynkade
ögonbrynen.

- Huru hade ni fått veta det?

- Jag anade det.

- Av vad anledning då?

- Det skall jag säga eder.

I detta ögonblick lutade sig den unge mannen, stödd på
armbågarna, till Aramis’ ansikte med ett sådant uttryck av
värdighet, självförsakelse, ja, även trots, att biskopen kände
hänryckningens elektricitet i förtärande gnistor utströmma från
hans förtorkade hjärta till hans järnhårda huvudskål.

- Tala, monseigneur. Jag har redan sagt eder, att jag
äventyrar mitt liv, då jag talar med eder; huru obetydligt mitt liv
än kan vara, ber jag eder dock att emottaga det som en
lösepenning för edert.

- Nå väl, återtog den unge mannen, hör då, varför jag
misstänkte, att man dödat min amma och min guvernör...

- Som ni kallade eder far...

- Ja, som jag kallade min far, men vars son jag nog ändå
visste att jag icke var.

- Vem har låtit eder förstå det?

- Liksom ni är allt för vördnadsfull mot mig att kunna
vara en vän, var han allt för vördnadsfull att vara min far.

- Jag, sade Aramis, har icke för avsikt att förställa mig.

Den unge mannen gjorde ett tecken med huvudet och fortfor:

- Troligtvis var jag icke av ödet bestämd att evigt hållas
inspärrad, sade fången, och vad som, i synnerhet nu, väcker
denna förmodan hos mig, är den omsorg, man visade att av

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:51:55 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bragelon/0535.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free