Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 67. Fången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stödja dem mot brunnens sidor, kom jag, som var kraftfull, vig
och framför allt mycket ivrig, åter upp till brunnskaret, vilket
jag vid beröringen nedvätte med det vatten, som strömmade
från hela nedre delen av min kropp.
Då jag en gång med mitt byte kommit upp ur brunnen,
började jag springa i solskenet, till dess jag kom längst bort
i trädgården, där det fanns en tät lund. Det var i den, jag
ville taga min tillflykt.
Just som jag satte foten i mitt gömställe, ringde klockan,
som ljöd för var gång stora porten öppnades. Det var min
guvernör, som kom tillbaka. Det var således hög tid.
Jag beräknade, att det skulle gå åt tio minuter, innan han
kunde hinna fram till mig, därest han gissade, var jag befann
mig, och genast ställde kosan dit: däremot skulle tjugo
minuter åtgå, om han gjorde sig besvär med att söka efter mig.
Detta var nog för mig att hinna läsa det dyrbara brevet,
vars båda delar jag sammanfogade. Bokstäverna började
redan utplånas. Icke dess mindre lyckades det mig att dechiffera
det.
- Och vad innehöll det, monseigneur? frågade Aramis med
livligt intresse.
- Tillräckligt mycket, min herre, för att kunna övertyga
mig, att min guvernör var en adelsman, och att Perronette,
utan att egentligen vara en förnäm dam, dock var mer än en
tjänarinna; äntligen, att jag själv var av börd, emedan
drottning Anna av Österrike och premierministern Mazarin så
omsorgsfullt rekommenderade mig.
Den unge mannen avbröt; han var helt upprörd.
- Och vad hände sedan? frågade Aramis.
- Jo, min herre, svarade den unge mannen, arbetaren, som
min guvernör tillkallat, fann ingenting i brunnen, ehuru han
noga genomsökte den; min guvernör märkte, att brunnskaret
var alldeles nedvätt, och jag hade icke nog torkat mig i
solskenet, att icke Perronette upptäckte, att mina kläder voro
genomvåta; slutligen angreps jag av en svår feber, förorsakad
av det kalla vattnet och av min rädsla att upptäckas, och
denna feber åtföljdes av yrsel, under vilken jag omtalade allt,
varför också min guvernör, vägledd av mina egna bekännelser,
under mitt örngott fann de båda bitarna av brevet, som
drottningen skrivit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
