Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 67. Fången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
544
- Tala, min herre.
- Drottningen gav således livet åt en son. Men när hela
hovet uppgivit glädjerop vid denna underrättelse, när
konungen visat den förstfödde för sitt folk och sina ädlingar, när
han helt upprymd satt sig till bords för att fira denna lyckliga
födelse, då kände sig drottningen, som låg ensam i sitt rum,
för andra gången angripas av barnsbördens plågor och gav
livet åt en andre son.
- Hm, inföll fången, i det han röjde mer kännedom om
förhållandena, än han ville medgiva, jag trodde, att monsieur
föddes först år ...
Aramis upplyfte fingret.
- Låt mig fortfara, sade han.
Fången drog en suck av otålighet och avbidade, vad komma
skulle.
- Ja, återtog Aramis, drottningen födde till världen en
andre son, vilken barnmorskan, fru Perronnette, mottog i sina
armar.
- Fru Perronnette! mumlade den unge mannen.
- Man skyndade strax in i matsalen, där konungen spisade,
och meddelade honom helt tyst, vad som hänt; han steg upp
från bordet och skyndade in i drottningens rum. Men denna
gång var det icke mera glädje, som uttrycktes i hans ansikte;
det var en känsla, som liknade förskräckelse. Två tvilling^
bröder förvandlade i bitterhet den glädje, som en enda sons
födelse hade väckt, emedan - vad jag nu säger eder, är ni
säkert okunnig om - emedan i Frankrike den äldste sonen
regerar efter fadern.
- Det vet jag.
- Och emedan både läkare och lagfarne förmena, att det
kan vara tvivel underkastat, huruvida den son, som först
kommer till världen, efter Guds ock naturens lag verkligen är
den äldste.
Fången uppgav ett kvävt rop och vart blekare än lakanet,
under vilket han dolde sig.
- Ni inser väl nu, fortfor Aramis, att konungen, som med
så mycken glädje mottagit underrättelsen om en erhållen
arvinge, däremot bragtes till förtvivlan vid tanken på, att det
nu funnes två, och att den, som sist föddes och vars tillkomst
var okänd, möjligen skulle kunna bestrida den andre, som två
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
