Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 67. Fången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
545
timmar förut blivit född och erkänd såsom arvinge till franska
kronan, förstfödslorätten. Sålunda kunde ju denne andre son,
därtill förmådd av ett partis intressen eller nycker, en vacker
dag i riket utså tvedräkt och krig och därigenom förstöra den
dynasti, som han eljest skolat befästa.
- Åh, jag förstår, jag förstår! mumlade den unge mannen.
- Nå väl, fortfor Aramis, se där vad som berättas, ja, till
och med försäkras ha hänt, och se där orsaken, varför en av
Annas av Österrike söner på ett så ovärdigt sätt skildes från
sin bror, undanskaffades och höljdes i det djupaste mörker; se
där varför denne andre son så helt och hållet försvann, att i
hela Frankrike ingen vet, att han ännu finnes till, ingen utom
hans mor. |
- Ja, hans mor, som övergav honom! utropade fången
med ett förtvivlans uttryck.
- Utom, fortfor Aramis, damen i svarta klädningen och
med högröda banden; utom...
- Utom eder, var det icke så? Utom eder, som nu
kommit att meddela mig allt detta; utom eder, som i min själ
väckt nyfikenhet, hat, ärelystnad och, vem vet, kanske även
hämndlystnad; utom eder, min herre, som, om ni verkligen
är den jag väntar, den person, man i biljetten lovade att jag
skulle få träffa, korteligen den man, som Gud skulle sända
mig, då också bör ha med eder...
- Vad då? frågade Aramis.
- Ett porträtt av konung Ludvig XIV, som i denna stund
sitter på Frankrikes tron.
- Se här porträttet, svarade biskopen, i det han räckte
fången en utmärkt väl arbetad emalj, varpå Ludvig XIV
syntes, helt stolt, skön och, så att säga, levande.
Fången tog hastigt porträttet och betraktade det så ivrigt,
som hade han velat sluka det med ögonen.
- Och se där, monseigneur, har ni också en spegel, sade
Aramis.
Aramis lämnade fången tillräcklig tid att samla sina
tankar.
- Står jag då så högt! mumlade den unge mannen, i det
han lät sin blick vila på Ludvig XIV:s porträtt och även
betraktade sin egen bild, som återgavs i spegeln.
- Vad tänker ni nu om saken? sade Aramis.
V. B. 35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
