Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 67. Fången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
546
- Jag tänker, att jag är förlorad, svarade fången, och att
konungen aldrig skall förlåta mig.
- Och jag, tillade biskopen, i det han på fången fäste en
skarp, betydelsefull blick, jag frågar mig själv, vilkendera
av dem båda är konung, den, som detta porträtt föreställer,
eller den, vars drag denna spegel återger.
- Konungen, min herre, är den, som sitter på tronen,
svarade sorgset den unge mannen, den, som icke sitter i
fängelse, men som däremot låter andra sitta där. Kungligheten
är makten, och ni finner väl, att jag är utan makt?
- Monseigneur, svarade Aramis med en vördnad, som han
ännu icke visat, konung, kom väl ihåg det, konung skall,
om ni så vill, den bli, som, då han utträtt ur fängelset,
förmår att hålla sig fast på den tron, där hans vänner sätta
honom.
- Min herre, fresta mig ej! sade fången med bitterhet.
- Monseigneur, var icke svag! fullföljde Aramis i
eftertrycklig ton. Jag medför alla bevisen på eder börd;
granska dem, övertyga eder själv, att ni är en konungason, och
låt oss sedan handla.
- Nej, nej, det är omöjligt
- Så vida, återtog biskopen ironiskt, det icke är av ödet
bestämt, att de bröder av eder ätt, som uteslutas från tronen,
alla skola vara prinsar utan värde och hederskänsla, som
till exempel eder farbror, Gaston d^rléans, vilken väl tio
gånger stämplade mot sin broder, konung Ludvig XIII.
- Min farbror Gaston d’0rléans stämplade mot sin broder!
utropade prinsen helt förskräckt; han stämplade för att stöta
honom från tronen?
- Ja visst, monseigneur, icke för något annat.
- Vad säger ni, min herre?
- Sanningen, monseigneur.
- Och han hade vänner... som voro honom tillgivna?
- Liksom jag är eder tillgiven.
- Nå väl, huru gick det? Han misslyckades väl?
- Ja, han misslyckades, men det var alltid hans eget fel,
och icke för att bevara sitt liv, ty konungens broders liv är
heligt och oantastligt, men väl för att återvinna sin frihet,
uppoffrade eder farbror alla sina vänners liv, den enes efter
den andres. Också är hans namn nu i dag en skamfläck i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
