- Project Runeberg -  Vicomte de Bragelonne /
547

(1931) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 67. Fången

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

547

historien och en förbannelse för hundra adliga familjer i
detta rike.

- Jag förstår, min herre, sade prinsen; och var det av
svaghet eller av förräderi, som min farbror lät sina vänner
dödas?

- Av svaghet, vilket alltid är ett förräderi hos prinsar.

- Kan man icke även misslyckas genom okunnighet,
genom oförmåga? Tror ni, att det vore möjligt för en stackars
fånge, sådan som jag, som uppfostrats, icke blott långt från
hovet, utan långt från världen, tror ni väl det vore möjligt
för honom att hjälpa dem av sina vänner, som ville försöka
att tjäna honom?

I det samma Aramis ämnade svara, utropade den unge
prinsen med en häftighet, som röjde hela hans själsstyrka:

- Ni talar om vänner, men huru skulle väl jag kunna ha
vänner, jag, som icke är känd av någon, och som, för att
skaffa mig sådana, varken äger frihet, pengar eller makt?

- Jag har ju redan haft äran erbjuda eders kunglig
höghet min tjänst?

- Ah, kalla mig icke så, min herre; det vore antingen gyckel
eller grymhet. Jag bör icke tänka på annat än det fängelse,
inom vars murar jag är innesluten; låt mig ännu få älska
eller åtminstone underkasta mig mitt slaveri och min ringhet.

- Monseigneur, monseignur! Om ni ännu upprepar dessa
ord, som vittna’om modstulenhet, om ni, efter att ha erhållit,
bevis på eder höga börd, ändå visar eder utan kraft och vilja,
så samtycker jag till eder begäran, jag avlägsnar mig, jag
avstår från att tjäna den härskare, åt vilken jag så ivrigt
velat ägna mitt liv och mitt bistånd.

- Min herre, utropade prinsen, hade det icke varit bättre,
om ni, innan ni sade mig allt detta, betänkt, att ni för alltid
skulle krossa mitt hjärta!

- Det var så min avsikt, monseigneur.

- Min herre, borde ni väl utse ett fängelserum för att tala
med mig om storhet, makt, konungavärdighet? Ni vill, att jag
skall tro på storhetens glans, och ändå dölja vi oss i mörkret;
ni talar skrytsamt om äran, och vi framviska våra ord under
gardinerna till detta torftiga sängställe; ni förespeglar mig en
oinskränkt makt, och jag hör fångvaktarens steg i korridoren,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:51:55 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bragelon/0547.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free