Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 67. Fången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
548
dessa steg, för vilka ni darrar ännu mer än jag. För att göra
mig mindre tveksam, så hjälp mig då ut ur Bastiljen, giv luft
åt mina lungor, förse mina fötter med sporrar, min arm med
ett svärd; då skola vi kanske förstå varandra.
- Det är min avsikt att giva eder allt detta och ändå mer,
monseigneur. Säg mig bara först, om ni önskar det?
- Hör vidare, min herre, avbröt prinsen. Jag vet att här
finns vaktkarlar i vart enda galleri, reglar för varje dörr,
kanoner och soldater vid varje port. Huru vill ni väl besegra
vaktkarlarne, huru vill ni förnagla kanonerna? Huru vill ni
bryta eder igenom reglarna och portarna?
- Monseigneur, huru fick ni biljetten, som ni läst och som
förberedde eder på min ankomst?
- För att få en biljett fortskaffad kan man ju muta en
fångknekt?
- Kan man muta en fångknekt, kan man också muta tio
sådana.
- Nå väl, antag också, att det vore möjligt hjälpa en
stackars fånge ur Bastiljen, att man också möjligtvis skulle kunna
undandölja honom för konungens hantlangare, att man till
och med skulle kunna på ett anständigt sätt i någon okänd
fristad underhålla den olycklige . . .
- Monseigneur! sade Aramis småleende.
- Jag medger, att den, som gjorde allt detta, för mig redan
vore mer än människa, men då ni säger, att jag är en prins,
en konungens broder, varför återger ni mig då icke den rang
och den makt, som min mor och min bror berövat mig? Då
jag måste tillbringa mitt liv under hat och strider, huru skall
ni göra mig till segrare i dessa strider, oåtkomlig för mina
fiender? Ack, min herre, betänk då detta; inkasta mig i
morgon i någon mörk håla, i någon djup bergklyfta; skänk mig
den glädjen att i frihet få höra flodernas och fältens sorl, att,
som fri, få skåda himmeln klar och med skinande sol eller
dunkel och töcknig; detta är nog. Lova mig icke mera, ty
mera kan ni sannerligen icke ge mig, då ni säger eder vara
min vän.
Aramis lyssnade ännu under tystnad.
.- Monseigneur, återtog han efter ett ögonblicks
begrundande, jag beundrar den redliga och fasta karaktär, som före-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
