- Project Runeberg -  Vicomte de Bragelonne /
549

(1931) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 67. Fången

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

549

stavar edra ord: jag känner mig lycklig över, att jag i eder
har gissat min konung.

- Åter igen! Av barmhärtighet, min herre, utropade
prinsen, i det han höll sina iskalla händer för sin svettiga och
brännheta panna, bedrag mig ej! Jag behöver icke vara
konung för att vara en lycklig människa.

-. Men jag, monseigneur, har behov av, att ni är konung,
för att ni skall kunna främja mänsklighetens väl

- Ah, sade prinsen med ett nytt misstroende, som väcktes
vid dessa ord, ah, vad ha då människorna att tillvita min
broder?

- Jag glömde säga eder, monseigneur, att om ni behagar
låta mig leda edra steg, och om ni samtycker till att bli den
mäktigaste furste på jordklotet, så främjar ni alla de
vänners intressen, som jag inviger åt framgången av vår sak,
och dessa vänner äro talrika.

- Talrika?

- Ganska talrika, dock ännu mera mäktiga än talrika,
monseigneur.

- Förklara eder.

- Nu kan jag det ej, men jag svär vid Gud att göra det...
samma dag, jag ser eder sitta på Frankrikes tron.

- Men min bror?

- Ni skall själv förordna om hans öde. Skulle ni kanske
beklaga honom?

- Honom! Honom, som låter mig försmäkta i ett
fängelse? Nej, jag beklagar honom icke!

- Se, det låter höra sig!

- Han kunde själv ha kommit hit i detta fängelse; han
kunde ha fattat min hand och sagt till mig: "Min bror, Gud
har skapat oss, på det vi skola älska, icke på det vi skola
bekämpa varandra. Jag kommer nu hit till dig. En grym
dom har dömt dig att obemärkt avtyna, skild från alla
levande varelser och berövad all jordisk glädje. Jag vill, att
du tager plats bredvid mig... och att vår fars värja hänger
vid din sida. Vill du begagna detta vårt närmande till
varandra för att kväva mig eller för att bereda mig
svårigheter? Skall du bruka detta svärd till att därmed utgjuta
mitt blod?" Ack nej! skulle jag svarat honom; jag anser
dig vara min räddare, och jag skall vörda dig som min här-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:51:55 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bragelon/0549.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free