Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 67. Fången - 69. Åter supé på Bastiljen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
553
Han vände sig om och gick, och Baisemeaux stod där
helt bestört av förvåning och glädje över denna kungliga
gåva, som på ett så storartat sätt förärats honom av
Bastil-jens extraordinarie biktfader.
69. ÅTER SUPÉ PÅ BASTILJEN.
Bastiljens stora tornur slog sju på aftonen. Detta
ryktbara ur, som i likhet med allt, som tillhör fängelset, vars
ändamål är en ständig tortyr, erinrade fångarna om
bestämmelsen av varje timme under deras strafftid. Urtavlan, vilken
som de flesta urtavlor på den tiden, var prydd med figurer,
och bar en bild föreställande Sankt Petrus i bojor.
Det var timmen för de stackars fångarnas kvällsvard.
Dörrarna gnisslade på sina ofantliga gångjärn och öppnades
för brickor och korgar, fyllda med rätter, vilkas läckerhet,
enligt vad herr de Baisemeaux själv sagt oss, rättade sig
efter fångens samhällsställning.
Vi känna den teori, som i detta hänseende hyllades av herr
de Baisemeaux, denne allsmäktige utdelare av de
gastronomiska läckerheterna samt överkock å den kungliga
fästningen, och vars fulla korgar buros uppför de branta trapporna
samt åt fångarna medförde åtminstone någon tröst i de ärligt
fyllda buteljerna.
Denna samma timme var guvernörens supétimme. Han
hade den dagen en gäst vid sitt bord, och stekspettet vände sig
något tyngre än vanligt.
Stekta rapphöns, garnerade med vaktlar, samt en späckad
kanin, höns i buljong, stekt skinka med vitt vin, kronärtskoc*
kor från Guipuzcoa, kräftor med sås, se där, vad som, utom
soppan och hors d’ocuvre, utgjorde guvernörens matsedel.
Baisemeaux, som redan satt till bords, gnuggade händerna,
i det han betraktade biskopen av Vannes, som i ryttarstövlar,
grå rock och värja vid sidan oupphörligt talade om sin
hunger och röjde den livligaste otålighet.
Herr de Baisemaoux de Montlezun var icke van vid
förtroligt tilltal av hans högvördighet biskopen, men denpa afton
var Aramis upprymd och gjorde honom det ena förtroliga
meddelandet efter det andra. Prelaten hade åter blivit en smula
musketör. Biskopen stötte litet på muntergök. Beträffande
åter herr de Baisemeaux, så antog han, med den hos under-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
