Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 70. Ordensgeneralen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
563
Baisemeaux betraktade biskopen med förvåning.
- Därav följer, fortfor Aramis, att ni ämnar fråga för
att lugna edert samvete?
- Ja, monseigneur.
- Och att om en förman befaller eder, så lyder ni!
- Ni betvivlar väl icke det, monseigneur?
- Ni känner väl konungens namnteckning, herr de
Baisemeaux?
- Ja, monseigneur.
- Finns den under befrielseordern?
- Jo; men den kan i alla fall...
- Vara falsk, menar ni?
- Sådant har man sett förr, monseigneur.
- Ni har rätt, men herr de Lyonnes namnteckning?
- Den ser jag under ordern, men om man kan förfalska
själva konungens namnteckning, kan man väl också förfalska
herr de Lyonnes.
- Ni går med jättesteg i logiken, herr de Baisemeaux, sade
Aramis, och edra bevis äro ovederläggliga, men ni gör eder
ett riktigt besvär för att tro dessa namnteckningar vara
falska, jag begriper sannerligen ej varför.
- Av följande skäl: att de, som underskrivit, äro
frånvarande. Ingen bestyrker riktigheten av konungens
namnteckning, och herr de Lyonne är icke tillstädes för att kunna
intyga, att han verkligen undertecknat,
- Nå väl, herr de Baisemeaux, yttrade Aramis, i det han
på guvernören fäste sin örnblick, jag antager så villigt edra
tvivel och edert sätt att upplysa dem, att jag skall skriva, om
ni behagar giva mig en penna.
Baisemeaux räckte honom en penna.
- Ett rent pappersark, vilket som helst, tillade Aramis.
Baisemeaux gav det begärda papperet.
- Nu skall jag, fortfor biskopen, även jag - närvarande,
o jävig, icke så? - skriva en order, vartill jag är förvissad,
att ni skall sätta tro, ehuru tvivelaktig ni än är.
Baisemeaux bleknade vid denna isande trygghet. Det
föreföll honom, som om Aramis’ röst, nyss så glättig, nu plötsligt
blivit sorglig och olycksbådande, att vaxljusen på bordet
förvandlades i griftljus och vinglasen i kalkar, fulla med blod.
Aramis tog pennan och skrev. Den förintade Baisemeaux
läste över hans axel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
