- Project Runeberg -  Vicomte de Bragelonne /
568

(1931) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 70. Ordensgeneralen - 71. Frestaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

568

- Det är så, monseigneur, svarade Aramis, att innan vi
fara längre, måste vi samtala, eders kunglig höghet och jag.

- Jag avvaktar tillfälle därtill, min herre, genmälde den
unge fursten.

- Ett bättre tillfälle kan aldrig givas, monseigneur. Vi
äro nu mitt i skogen och ingen kan höra oss.

- Och postiljonen?

- Postiljonen under detta skjutshåll är dövstum,
monseigneur.

- Jag lyssnar till edra ord, herr d’Herblay.

- Behagar ni kvarstanna i vagnen?

- Ja, här sitta vi ju rätt bra. Jag tycker om den här
vagnen, ty det är den, som fört mig i frihet.

- Vänta monseigneur, ännu ett försiktighetsmått.

- Vilket då?

- Vi sitta här mitt på landsvägen; här kunna komma
ryttare och vagnar med resande, liksom vi, och om de sågo oss
hålla här, skulle de tro oss vara i förlägenhet. Låt oss
därför undvika alla tillbud att komma oss till hjälp, som endast
skulle besvära oss.

- Så befall då postiljonen att köra med vagnen på en
sido-väg.

- Det ämnade jag just göra, monseigneur.

Aramis gav den dövstumme en vink, genom att vidröra
honom. Denne steg genast av, tog de två främsta hästarna vid
betslet och ledde dem in på en slingrande skogsväg.

När detta var gjort, lade mannen sig på en tuva, helt nära
hästarna, som började avbeta de späda ek telningar, som
växte där.

- Jag hör eder, sade den unge prinsen till Aramis; men
vad har ni för er?

- Jag nedspänner hanarna på pistolerna. Vi behöva dem
numera icke, monseigneur.

71. FRESTAREN.

Min prins, sade Aramis, i det han vände sig i vagnen åt
den sida, där hans följeslagare satt, ehuru jag är en svag
varelse, och ehuru medelmåttig till förstånd, så har jag aldrig
samtalat med en människa utan att ha utforskat hennes
tankar. Men i afton kan jag i anseende till mörkret samt den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:51:55 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bragelon/0568.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free