- Project Runeberg -  Vicomte de Bragelonne /
569

(1931) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 71. Frestaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

återhållsamhet, jag finner eder iakttaga, icke läsa i edra
anletsdrag. Jag bönfaller således, att ni, icke av kärlek till mig -
undersåtar böra icke väga något i den vågskål, som hålles av
furstehänder - men av kärlek till eder själv, måtte i minnet
kvarhålla varje ord jag uttalar, ja, till och med varje
förändring i rösten, vilket allt under de viktiga förhållanden,
vari vi nu befinna oss, kan ha sin betydelse och sitt värde,
lika maktpåliggande, som några av människor uttalade ord
någonsin kunnat hava.

- Jag hör, svarade den unge prinsen beslutsamt, jag hör
eder utan att varken eftersträva eller frukta något av vad ni
kan komma att säga mig.

Och han sänkte sig ännu djupare ned i vagnens mjuka
dynor samt försökte att befria sin sidokamrat icke blott från sin
åsyn, utan även från ringaste aning om hans tillvaro.

- Monseigneur, sade Aramis, ni känner historien om den
styrelse, som nu har Frankrike om hand. Konungen har
utgått ur en barndom, lika fjättrad som eder, lika obemärkt och
lika inskränkt, som eder barndom varit. Konungen har lidit,
han är förbittrad däröver, han skall hämnas. Han skall bli
en dålig konung. Jag säger icke, att han skall utgjuta blod
som Ludvig XI och Karl IX, ty han har ingen dödlig oförrätt
att hämnas, men han skall förslösa sina undersåtars
penningar och välstånd, emedan han lidit orätt för penningintressens
skull. Jag lugnar således på förhand mitt samvete, i det jag
noga granskar denne furstes förtjänster och fel, och om jag
fördömer honom, frikänner mig dock mitt samvete.

Aramis gjorde här ett uppehåll. Det var icke för att lyssna
till, om skogens tystnad ännu var densamma, det var för att
ur djupet av sin själ upphämta tankarna och för att giva
dessa tankar tid att väl fästa sig i prinsens sinne.

- Gud gör väl i allt vad han gör, fortfor biskopen av
Vannes, och därom är jag så övertygad, att jag sedan lång tid
tillbaka lyckönskat mig själv att vara innehavare av den
hemlighet, jag hjälpt eder att uppdaga. Rättvisans och
förutseendets Gud behövde ett slipat, ihärdigt, övertygat redskap
för att genomdriva ett stort verk. Detta redskap är jag. Jag
har slughet, ihärdighet, jag är övertygad, jag råder över ett
hemlighetsfullt folk, som till valspråk tagit Guds eget
valspråk: Patiens quia aeternus.

Prinsen gjorde en rörelse,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:51:55 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bragelon/0569.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free