- Project Runeberg -  Vicomte de Bragelonne /
573

(1931) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 71. Frestaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

573

- Ja, min herre, ja; ni har ingenting glömt, såvida det icke
vore två saker.

- Den första är . . .?

- Låt oss tala därom med samma uppriktighet som den,
varmed vårt samtal nyss fördes, låt oss tala om de orsaker,
som kunna åstadkomma, att de förhoppningar vi hysa, felslå;
låt oss tala om de faror vi löpa.

- De skulle vara omätliga, oändliga, förfärliga,
oövervinneliga, om icke, som jag redan sagt eder, allt bidroge att
tillintetgöra dem. Det finns inga faror, varken för eder eller
för mig, så framt eders kunglig höghets ihärdighet och
oförskräckthet äro lika fullkomliga som den likhet, naturen givit
eder med konungen. Jag upprepar ännu en gång, det finns
inga faror; det finns endast hinder. Det förra ordet, ehuru
det finns i alla språk, har jag aldrig rätt begripit, och vore
jag konung, skulle jag låta avskaffa det såsom orimligt och
obehövligt

- Må så vara, min herre, men här finns dock ett ganska
allvarsamt hinder, en oövervinnelig fara, som ni glömmer.

- Ah! utbrast Aramis.

- Det är samvetet, som ropar; det är ångern, som
söndersliter.

- Ja, det är sant, svarade biskopen, hjärtat har sina
svagheter, ni erinrar mig därom. Åh ja, ni har rätt; detta är ett
ofantligt hinder, det är sant. Hästen, som blir rädd för en
grop, hoppar mitt uti den och slår ihjäl sig. Mannen, som
darrar, då han drager värjan, öppnar själv för den fientliga
klingan den väg, varpå döden slipper fram. Det är sant! Det
är sant!

- Har ni någon bror? frågade den unge mannen.

- Jag står ensam i världen, svarade den tillfrågade med
en röst, lika torr och skarp som hanen på en pistol.

- Men ni älskar väl någon på jorden? återtog Philippe.

- Ingen. Jo, eder älskar jag.

Den unge mannen föll nu i en sådan tystnad, att Aramis
tyckte sin egen andedräkt bli ett buller.

- Monseigneur, återtog han efter något uppehåll, jag har
ännu icke sagt allt, vad jag ämnade säga eders kunglig
höghet. Jag har icke erbjudit min prins allt, vad jag för honom
äger av hälsosamma råd och nyttiga hjälpmedel. Jag känner»
ett sällhetens land, ett okänt paradis, en vrå av världen, där

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:51:55 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bragelon/0573.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free