- Project Runeberg -  Vicomte de Bragelonne /
574

(1931) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 71. Frestaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

574

ni, ensam, fri, okänd, kan i skogarna, bland blommorna och
vid de rinnande vattnen glömma allt det elände, som den
mänskliga dårskapen, Guds frestarinna, nyss visat eder. O,
så hör mig, min prins, jag skämtar icke! Jag har en själ, ser
ni, och jag fattar därför avgrunden i eder. Jag vill icke taga
eder oförberedd för att slunga eder in i virveln av min vilja,
min nyck, min ärelystnad. Allt eller intet! Ni är förkrossad,
sjuk, nästan förtärd av den ökade andedräkt, edert bröst
under en timmes frihet måst underkasta sig. Det är ett
säkert tecken för mig, att ni icke vill fortfara att andas djupt
och ihåligt. Låt oss därför hålla oss till ett liv, som är mer
enkelt, mer avpassat efter våra krafter. Gud är mitt vittne,
och jag vädjar till hans all ve tennet, att jag ville framkalla
eder lycka ur det prov, varpå jag nu har satt eder.

- Tala, min herre tala! yttrade prinsen med en livlighet,
som förvånade Aramis.

- Jag känner, återtog prelaten, i Bas Poitou en kanton, vars
tillvaro ingen i Frankrike anar. En tjugo mils landsträcka,
det är omätligt, icke så? Tjugo mil, monseigneur, och
alldeles betäckt av vatten, av gräs och vass; det hela blandat
med skogbeväxta öar. Dessa stora kärr, höljda av vassrör
som i en tjock mantel, slumra i djup tystnad under den
leende solen. Några fiskarfamiljer mäta dem makligt med
sina stora flottar av poppel eller al, vilkas botten består av
sammanflätad vass och vilkas tak likaledes består av
sammanfogade rör. Dessa farkoster eller flytande boningar
simma på måfå, dit vinden driver dem. När de stöta mot en
strand, är det blott av en slump och så sakta, att fiskaren,
ifall han sover, icke väckes av stöten. Om han velat landa,
är det därför, att han sett långa rader av knarrar, vipor,
änder, strandpipare, snäppor, morkullor och beckasiner, vilka
han förmedelst snara eller haglen från sin bössa gör till
sitt rov.

Staksill, som glänser likt silver, ofantliga ålar, stora gäddor
samt aborrar, vilka skifta i grått och rosenrött, falla hoptals
i deras nät. De behöva blott välja de fetaste och släppa de
övriga. Aldrig har någon stadsbo, aldrig någon soldat, nej,
aldrig någon inträngt i detta land. Solen där är mild. På
vissa jordtegar trives vinrankan och har nog näring att med
en ädel saft fylla sina blå eller vita druvklasar. En gång i
veckan ^far en båt att ur den gemensamma ugnen hämta ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:51:55 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bragelon/0574.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free