- Project Runeberg -  Vicomte de Bragelonne /
584

(1931) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 73. Slottet Vaux

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

göt, liksom hade den fogat sig efter slottsherrns i Vaux’
önskningar, sitt silver över lundarna och strödde över sjöarna sina
diamanter och sin fosfor. Svalkan var mild. Alléerna voro
skuggrika och beströdda med så fin sand, att det kändes
behagligt att gå därpå. Det var en fullkomlig fest, ty konungen,
som träffade la Valliére, där vägen krökte omkring en
skogsdunge, kunde trycka hennes hand och säga: "Jag älskar eder",
utan att någon hörde det, undantagandes d’Artagnan, som
följde efter, och Fouquet, som gick förut.

Då det lidit ett stycke på denna förtrollande natt, begärde
konungen, att man skulle föra honom till hans sängkammare.
Genast sattes allt i rörelse. Drottningarna gingo in till sig,
vid ljudet av teorber och flöjter.

Konungen fördes med mycken ceremoni in uti Morfeus’ rum,
varom vi anse oss böra nämna något särskilt för våra läsare.
Det var det vackraste och största rummet i palatset. Lebrun
hade i taket målat de glada och sorgliga drömmar, som
Morfeus bringar konungar, liksom även andra vanliga människor.

Då konungen kom in i detta praktfulla rum, skakades han
av en frossa. Fouquet frågade efter orsaken därtill.

- Jag är sömnig, svarade Ludvig, tämligen blek.

- Befaller eders majestät sin uppvaktning genast?

- Nej, jag måste först tala med några personer, svarade
konungen. Säg till, att Colbert kommer upp.

Fouquet bugade sig och gick ut.

Så snart konungen dragit sig tillbaka, skyndade Aramis
upp i sitt rum, och sedan han skjutit reglarna för dörrarna och
luckorna för fönstren, ropade han:

- Monseigneur! Monseigneur!

Philippe kom fram ur alkoven, i det han sköt åt sidan en
bakom sängen anbragt tapetdörr.

- Vad skola vi nu göra.

- Ni skall ställa eder på utkik och av sättet, varpå
konungen går till sängs, lära eder, huru ni också bör gå till
sängs vid vanliga tillfällen.

- Gott, var skall jag ställa mig?

- Sätt eder på den här stolen. Jag skall skjuta undan
golvet. Ni skall se genom den öppning, som svarar mot de i
konungens sängkammare anbragta blindfönstren. Ser ni?

- Jag ser konungen.

Och Philippe ryste som vid åsynen av en fiende.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:51:55 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bragelon/0584.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free