- Project Runeberg -  Vicomte de Bragelonne /
592

(1931) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 74. Svartsjuka

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

592

Louise försvann skyndsamt mellan träden. Men just då
konungen, som legat på knä för henne, skulle resa sig upp,
sade Colbert:

- Ah, fröken de la Valliére tappade något!

- Vad då? frågade konungen.

- Ett papper, ett brev, någonting vitt, se, sire!
Konungen böjde sig hastigt ned och upptog brevet, hopkra-

made det i sin hand.

I detta ögonblick nalkades facklorna och övergöt med sitt
sken detta mörka ställe.

Denna ljusglans, denna beställsamhet, vilken rådde hos alla,
denna nya triumf, som Fouquet berett konungen, uppsköto
verkningarna av de beslut, som la Valliére redan gjort
vacklande i Ludvig XIV:s hjärta.

Han betraktade Fouquet med ett slags tacksamhet, för det
han satt la Valliére i tillfälle att visa sitt äldelmod och sin
makt över hans hjärta.

Stunden var nu inne för de sista underverken vid denna
fest. Knappt hade Fouquet fört konungen åt slottet till, förrän
en eldmassa, under ett majestätiskt dån, uppsteg från domen
av Vaux och, lik en bländande morgonrodnad, belyste ända
till de minsta delarna av blomsterparterrerna.

Nu började fyrverkeriet. Colbert, som stod tjugo steg från
konungen, vilken omgavs och firades av sitt värdfolk, sökte,
envist framhärda i sin olycksbringande avsikt, åter leda hans
uppmärksamhet på de tankar, som redan allt för mycket
undanträngts av skådespelets härliga anblick.

Plötsligt i det konungen skulle räcka Fouquet sin hand,
kände han i den samma det papper, vilket efter all anledning
la Valliére under sin flykt råkat tappa vid hans fötter.

Den starkaste av alla magneter, kärlekens, drog ofrivilligt
den unge fursten till minnet av hans älskarinna.

Vid skenet av denna allt skönare eld, som i de kringliggande
byarna framkallade utrop av beundran, läste konungen den
ifrågavarande biljetten, den han förmodade vara ett
kärleksbrev, som la Valliére skrivit till honom.

Allt efter som han läste, bleknade han, och denna dova
vrede, vars uttryck belystes av de tusenfärgade eldarna,
företedde en gräslig anblick, vid vilken alla skulle ryst, om var
och en kunnat läsa i detta hjärta, som härjades av de
fruktansvärdaste lidelser. För honom gavs ej mera någon rö för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:51:55 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bragelon/0592.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free