- Project Runeberg -  Vicomte de Bragelonne /
599

(1931) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 74. Svartsjuka - 75. Högmålsbrott

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- I morgon! I morgon! när solen går upp och endast har
mig till medtävlare! Denne man skall falla så djupt, att
när man ser, vilken förstörelse min vrede åstadkommit, skall
man äntligen tillstå, att jag är större än han!

Ur stånd att längre behärska sig, kullslog konungen med
ett knytnävslag ett bord, som stod vid hans säng, och med
gråten i halsen, gick han och kastade sig på sängen, för att
bita i lakanen och för att där hämta vila för kroppen.

Sängen gnisslade under denna tyngd, och utom några
suckar, som emellanåt uppstego ur konungens flämtande bröst,
hördes numera ingenting i Morfeus’ rum.

75. HÖGMÅLSBROTT.

Det raseri, som bemäktigade sig konungen vid åsynen
och läsningen av Fouquets brev till la Valliére, upplöste
sig småningom i en smärtsam själsslapphet.

Ungdomen, full av hälsa och liv, och som har behov att
ögonblickligen ersätta, vad den förlorar, vet icke av dessa
ändlösa nätter utan sömn, som för den olycklige
förverkligar berättelsen om Prometeus1 ständigt återväxande lever.
Då den mognade mannen i sin fulla styrka, då gamlingen
i sitt kraftlösa tillstånd finner en ständig näring för sin
smärta, uttömmer däremot den unge mannen, sina krafter,
i omedelbara strider och låter sålunda hastigare övervinna
sig av den obeveklige fiende, som han kämpar mot, och när
han väl övervunnits lider han ej mer.

Ludvig knöt icke mera sina händer och kastade icke mera
sina glödande blickar på de osynliga föremålen för sitt hat;
han anklagade icke mera med sina häftiga utlåtelser herr
Fouquet och la Valliére; han föll ur raseri i förtvivlan och
ur förtvivlan i vanmakt.

Guden Morfeus, som regerade oinskränkt Över detta rum,
åt vilket han givit sitt namn, och mot vilken gud, Ludvig
vände sina av tårar röda ögon, guden Morfeus utströdde över
honom med fulla händer sin vallmo, varför också konungen
sakta tillslöt ögonen och insomnade.

Nu föreföll det honom, som det ofta händer under denna
första, så ljuva och så lätta sömn, vilken lyfter kroppen upp
över dess bädd och själen upp över jorden, nu föreföll det
honom, som om guden Morfeus, vars bild var målad i taket,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:51:55 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bragelon/0599.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free