Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 75. Högmålsbrott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
601
- Vad skall det här betyda, min herre, och varför detta
skämt?
- Det är icke något skämt, svarade med dov röst den av
de båda maskerade karlarna, som höll lyktan i sin hand.
- Ären I i herr Fouquets sold? frågade konungen, något
förargad.
- Lika gott i vems sold vi äro! svarade vålnaden. Vi äro
herrar över eder, se där allt!
Konungen, mer otålig än förskräckt, vände sig nu till den
andra masken.
- Om detta är en komedi, yttrade han, så torde ni säga
herr Fouquet, att jag finner den högst opassande, och jag
befaller, att den strax måtte upphöra.
Denna andra mask, till vilken konungen ställde sitt tal,
var en mycket lång och mycket tjock man. Han höll sig rak
och orörlig som ett marmorblock.
- Nå väl, ni svarar ej? tillade konungen och stampade
i golvet,
- Vi svara ej, min lille herre, genmälde jätten med
sten-torsstämma, emedan vi ingenting ha att svara.
- Men säg i alla fall, vad vill man mig? utropade Ludvig,
i det han med vrede lade armarna i kors.
- Det skall ni sedan få veta, svarade lyktbäraren.
- Säg mig emellertid, var jag är?
- Se själv.
Ludvig såg sig omkring, men vid skenet från lyktan, som
den maskerade mannen höll upp, varseblev han blott de
fuktiga murarna, på vilka här och där lyste sniglarnas
silvervita snäckhus.
- Ah, en fängelsehåla! sade konungen.
- Nej, en underjordisk gång.
- Och den för...?
- Var god och följ oss.
- Jag går icke ett steg härifrån! utropade konungen.
- Om ni blir uppstudsig, min unge vän, svarade den
starkaste av de båda männen, så för jag bort eder; jag rullar
in eder i en kappa, och om ni skulle kvävas i densamma,
för fan, så mycket sämre för eder!
Konungen fruktade, att man skulle tillfoga honom något
våld, ty han insåg, att dessa två män, i vilkas händer han
råkat, ej hade gått så långt för att sedan rygga tillbaka,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
